Aftonbladet – 5 juni 1871, sida 2

den följde hon. För hvart steg hon tog bief vägen allt skörare och slutligen kom hon till en hvit stuga alldeles höljd at grönskande växter och vid dörren satt en gammal trollpacka och strök en svart katt. Usch, då blef hon väl bra rädd ? inföll Fleurette. Ja, men hon hade ändå mod nog, för att fråga trolipackan: -Är detta drottningens rike? Och då pekade hexan med sin krycka på en port och sade: Om du går in der och sedan viker ef åt höger, och gär rätt fram, så kommer du dit — alldeles som bon ej hade varit en hexa, uten en vanlig, gammal gumma. Kanske var hön det, menade Ernest. Det lär du visst veta! Nå prinsessan sada tack och gick så vidare, tills hon kom fram till ett lågt plank på bvars andra sida hon påg de allravackraste varelser. Hvad liknade de? trågade Fleurette; sågo de ut som fåglar ? Nej; da hade fyra fötter och stora, svarta. ögon och somliga voro fläckiga, andra hvita, andra svarta eller grå, Och prinsessan sade: Ack, om jag kunde uttyda den trollmakt som gör att desca djur äro så vackra ! Hon borde ha fångat demx, inföll Ernest. N; hvar dag kom hon och såg på de vackra djoren. Slutligen tänkte hon atthen ville rita at dem på ett papper och just då hon tyckte sig ha utforskat trolleriet så — Hvad hände ? Så fick hon höra ep röst som ropade: Hvem är det com går i min förtrollade park? Hvem var det?, frågade Ernest; svar det drottningen ? Nej; det var en ung prins, tronföljaren. Han såg grufligt sträng ut och hade en cigarr i munnen. (Forts)