Aftonbladet – 3 juni 1871, sida 2

DIVURAULA UCK 3 d Ulkl lagar sedan tre hela spalter med oxdensuthämningar. Vi hade icke ämnat härmed särskildt sys;elsätta oss, liksom vi icke velat upptaga fö rårt denna tid på året genom den stora !lå nassan af annonser mycket begränsade ut-l1e ymme genom införande af åtskilliga insända nr rtiklar, som på gammal välkänd melodih ippstämma klagosänger öfver dessa unknas! eminiscenser från narraktiga tider, dettall tomma och lätttärdiga, i ögat stickande prålfe itan värde och betydelse, ovärdigt ett verk-!n igt manligt slägte och ovärdigt ett enkelt!y ;ch allvarligt folk o. 8. Vv. f Vi ha nemligen så ofta yttrat oss i detta!G imne, att det verkligen hunnit bli för oss!0 itet utslitet. Allt hvad, som ur det all(2 nänna sunda förståndets och den nuvarande e vildningens syopunkt kan sägas om dennajs sak, har under de senaste årtiondena blifvit ti på det mest fullständiga sätt sagdt och otaiga gånger omsagdt. Merän tillräckligt hajlu itven vi haft tillfälle att ådagalägga, att hela l: ordensväsendet är någonting alldeles antiqve-s: radt, samt att det, i den utsträckning det erhållit, icke blott är alldeles gagnöst, för sävidt som det skulle afse attinneära verkliga utmärkelser för stora förtjenster, utan tillika mycket skadligt, såsom korruptionsmedel och innebärande näring för en småaktig fåfänga. I sjelfva verket tordelg cke mycket behöfva ordas om detta ämne, lj och allt förnuftigt folk börjar blygas att icke teorien medgifva, att dessa besynnerliga ge extra värdemärken utanpå rocken taga sig, anderligt ut i vårt upplysta och prak-lj tiska tidehvarf, om också man i praktiken j1; med nöje eller tålamod böjer sig för dennalgq sed eller osed. Skulle man i närvarandeg ögonblick yttra någonting särskildt i dettalg ämne med afseende på tidsomständigheterna, så borde man hänvisa på dekorationsvurmeriets frukter i det land, der det utvecklatir sig till den största fanatism. I Frankrikelg har man redan i skolans första klasser bör-, jat utdela medaljer åt skolgossarne för det!; de snällt läst sins lexor; man har vid pukors!y och trumpeters dån utdelat rosenkransar åt. dygdiga bondflickor, och detta dekorerandel, har sedermera fortsatts i oändlighet och il, väsentlig mån bidragit att framkalia och ut-l, veckla en flärd och ostentation, som fram-; förallt äflas efter skenet, efter den yttre uti märkelsen, i det man icke efter bästa förmåga fyller sin pligt, för pligtkänslans egenj; skull, utan för att få en stjorna elier medalj, något slags färgadt band i knapphälet, bli omnämnd i tidningarne o. s. V. Granskar man bristerna i det franska uppfostringsväsendet, så skall man utan tvitvel finna, att flera af de hufvudsakligaste sam-. manhänga just med detta uppammande afl, ostentatioren: och med försummad utveckling . af den rena pligtkänslan. Vi skulle emellertid, såsom vi redan au-. tydt, nu näppeligen vidrört detta ämne, omji icke en ärad ;Samtida, som på sista tiden atvecklat en högst märkvärdig och i vissaj fall något komisk courtoisie mot Svenska akademien, nu också börjat yttra sig i mycket lena och förskönande ord om ordensväsen et. Han finner det st olämpligt, att riksdsgen höjt stämpelbeloppet för utnämningsbref till riddareoch kommendörsvärdigheter, menande, att det är en egen utväg att såsom belöning för raedborgerliga förtjenster belägga de förtjente med gan:ka betydliga penningstraff, hvarjemte erinras derom, att konungen kan göra riksdagsbeslutet fullkomligt illusoriskt; ban är vid utdelanlet af sina ordnar icke bunden af andra , stadgar än dem ban sjelf i ordenskepitlet besluter och ingen stämpeltaxa i verlden hindrar honom att utsämna riddare och tillställa dem dekorationerna, utan att deriöre utfärda några riddarebref. Ordensväsendet!: är ett af monarkens få qvarstående pereonliga prerogativ, och ju starkare folkmakten , utvecklar sig, desto sam annare kan och , bör hon respektera dessa företrädesrättigheter.n ; Detta är en något besynnerlig sats. Jul, mera den politiska odlingen stiger och jul; mera samhället utvecklar sig i sannt demo-; kratisk riktviog, desto större respekt skullej man hysa för ett onyttigt prål, som ntgörj en fullständig anakronism och till följd afl. sin natur hör tillsammans med tider och förhållanden, som försvunnit! Vi veta, att manj, ungefär resonnerade på det sättet i Danmark, då man 1848 bibehöll hela det abde-l, ritiska titelväsendet, såsom innebärande en if oskyldig förnöjelse för monarken; men man it har sedan des3 funnit att hela detta oväsen f — med hoflakejer, som äro krigsassessorero, privata orkesteranförare, som äro verkliga jr krigsråd., tandläkare, som utnämnas tilll, pjastitieråd 0. s. v. — icke är så alldeles!;j oskyldigt som det vid en flyktig betraktelselt kan taga sig ut, och man är allvarsamt be-7 tänkt på att söka sätta en gräns för detsamma. Då samme författare säger, att i ett mo-; narkiskt land kunna måhända dessa distink-, tioner ännu icke helt och hållet undvaras, och statens embetsmän hafva ett slags an-l; språk på ett sådant erkännande., så eriarar, detta oss om ett ganska märkligt förhållande vid den senaste ordenspromotionen, som visar, ) f att om också ordensväsendet numera ickeilj kan bereda någon verklig utmärkelse, så kan , det dock begagaas på negativt sätt, för att!z pricka, en eller annan person, som visst icke saknar det slags qvalifikationer, som på lt detta sätt skulle utmärkas, men som på ett eller annat vis gjort sig misshaglig. I det sista stora ordenskapitlet nämndes tvenne ledamöter af förvaltningen af sjöärendena till kommendörer, nemligen civiledamo-g ten amiralitetskammarrättsrådet Bäckström js till kommendör af Wasaorden och militärledamoten öfverste v. Feilitzan till kommendör It af Svärdsordea. Detta är icko blott märkligt deratinnan, ait rycket skarpa anmärk-y ningar gjorts inom ri rörande detik skick, hvari nämnde verk skaper skola Ii befiana sig, hvilket öppet medgafs af herrli Adiersparre, som först 1868 öfvartog chef-ln skapet öfver nämnde verk, inom hvilket tilll N exempel hr Bäckström såsom civiledamot tjenstgjort sedan 1853, utan äfven i det hän-y seendet att bemiälte chef fått qvarstanna il Svärdsordens riddaregrad, som han haft seI. JOLA Amandas Jag Ja khEda Haden hasnamly