Aftonbladet – 2 juni 1871, sida 7

Stockholms Stadsfullmäktige hade i går ordinarie sammanträde å stora börssalen. Dervid förekom först frågan om Befrielse från broafgifter till stadskassan för sjöledes hitförda hvitbetor. Vid handläggning den 1 sistlidne Februari af ett utaf beredningsutskottet afgifvet utlåtande, hvari utskottet hemställt, att stadsfullmäktige skulle förklara sig icke kunna tillstyrka bifall till en af hvitbetssockerfabriks-aktiebolaget hos K. M:t gjord ansökan att erHålla befrielse från erläggande till stadens kassa af afgifter för sjöledes till fabriken till förädling införda sockerbetor, beslöto stadsfullmäktige att återförvisa ärendet till utskottet. Drätselnämnden, i ärendet, ånyo börd, hade fortfarande afstyrkt den gBökta befrielsen, hvaremot berednirgsutskottet uti sitt förnyade utlåtande i ämnet förklarat, att vid öfvervägande af de skäl, som hos stadsfullmäktige förebragts för ärendets återförvisning, utskottet funnit sig böra, med frångående af sin förra mening, föreslå ett förändradt innebåll i det infordrade yttrandet. Det skäl, som dervid varit för utskottet bestämmande, låge i den särskilda undantagsställning, fabrikationen af hvitbetssocker för närvarande intoge såsom en för vårt Jand alldeles ny näring, hvars uppblomstrande konung och riksdag med skäl ansett vara af den betydelse, att de åt densamma beviljat till en början skattefrihet och sedermera en först efter band aftagande lindring i den beskattning, näringen, då dess bestånd blifvit fullt betryggadt, ansetts böra draga. Den fördel kommunen onekligen komma att hemta derdf, att ifrågavarande i stor skala bedrifna fabrik blefve ett för fabrikens egare lönande företag, der många personer af den arbetande klassen inom hufvudstaden funne sin bergning, i förening med ofvacnämnda undantegstörbållanden, under hvilka fabriken arbetade, syntes också vara en giltig anledniog för kommunen att åtminstone till en början afstä från en inkomst, hvilken för öfrigt odeladt tilfölle stadskassan endast så länge bolaget icke. läte betorna vid införsel uppmätas, men i motsatt fall blott till en fjerdedel komme kommunen till godo. På denna grund, och då enligt kongl. skrifvelsen den 3 Februari 1870 de nu gällsnde bestämmelgerna angående stadens afgifter af bandel och sjöfart icke komme att tillämpas längre än med utgången af år 1872, från hvilken tidieammanhang med en allmän reglering af dylika afgifter för alla hamnar i riket nya taxor skola införas i enlighet med de i nämnds koogl. skrifvelse fastställda grunder, vid hvilka taxors uppgörande stadsfullmäktige finge tillfälle att taga i öfvervägande, huruvida nu ifrågavarande afgift borde fortfara i sin närvarande form eller icke, och i förra fallet huiuvida skäl förefunnes att fortfarande till förmån för omförmälda bolag medgifva befrielse från afgiften, hade utskottet hemställt: att stadefullmäktige måtte förklara Sig på det sätt tillstyrka bifall till ifråavarande ansökan, att hvitbetssockerfabriksaktiebolaget, intilldess nra taxor för stadens afgifter af handel och sjöfart blefve utfärdade och trädde i gällande kraft, måtte blifva befriadt från afgift till .etadens kassa för sjöledes till bolagets fabrik till förädliog införda hvitbetor, som icke undergingo rr vad beredningsutskottet sålunda hemställt, blef af stadsfullmäktige utsn diskussion bifaliet. Likaledes biföllo stadsfullrsärtige utan diskussion beredningsutskottets hemställan att tilldela förre kontorsskrifvaren i tackjernvågen F. Petersson såsom ersättning för tjenstgöring i vågen under år 1870 i ett för allt ett belopp af 380 rdr att utgå från drätselnämndens 1:a afdelning. Öfver ett genom öfverståthållareembetets försorg uppgjordt förslag till ; Bro-ordning för sjöfarten vid jernvägsbroarne i Stockholm hade bemäldts embete infordrat stadsfulitnäktiges yttranden. Drätselnämnden och beredningsutskottet, hvilka erhållit remiss å detta ärende, hade ansett förslaget till bro ordning böra föregås af frågan om undanrödjandg af de hinder för den mindre sjöfarten, som blifva en följd af jernvägabyggnadsstyrelsens åtgärd att å ömse sidor om alla fagta brospannen å jernvägsbron öfver Riddarfjärdeny utom det närmast Kött-torget, låta ME lägre höjd än brong underkant spänna Vil öppgörandet af sitt förslag i ämnet kade berednisgsutskottet afsett två bufvudpunktör, nemligon-njötar tons fordringar och jernvägsbrona skyddande: för skada genom påsegling, och sedan utskottet närmare redogjort för gina åsigter i afseende å det sätt, hvarigenom sjöfertens fordringar och brons skyddande bäst kunde blifva tillgodosedda, -hemstälde utskottet, att stadsfullmäktige måtte i skrifvelse till-öfverståthållareembetot förklara sig icke kupa göjas med de för sjöfarten hinderliga, anordningar, bvilka styrelsen öfver sta teng Jjernvägsbyggnader vidtagit ä ömse gidor om jernvägsbron öfver Riddarfjärden, utan anhålla, det öfverståthållareembetet ville med anmälan härom hos bemälda styrelse tillkännagifva: ej minåre att stadsfullmäktige för närvarande påfördra, att jernkedjorna börttagaa eller Atminstone upplyftas till jemnhöjd med broreglarnos underkant dels å östra sidan om brons hela sträcning med undantsg af ett brospann å hvar rö, Bidan närmast intill svängbron, dels vesterut fraxför ett brospann söder om svängbron samt framför det brospann, som ligger närmast intill det nu