Aftonbladet – 2 juni 1871, sida 3

FEMTE KAPITLET. Då miss Lefort hade skilts från Hugh Lester, gick hon med raska men på samma gång lugna steg framåt alleen som förde till parkgrindarna. Det oväntade mötet hade naturligtvis till att börja med ingifvit henne en liten oro, som likväl snart öfvergick till en känsla beslägtad med nöje, alldeles som hos barnet då det biifvit öfverraskadt under någon liten odygd, fått bannor och slutligen erhållit förlåtelse. Hennes nya bekantes sätt hade behagat henne och ännu mera hans grannlagenhet och märkbara bemödanden att icke synas oartig. Hon hade, med ett ord, alls icke blifvit missnöjd med sitt äfventyr under morgonens promenad. I denna sinnesstämning vandrads hon framåt den dammiga landsvägen, passerade några små landtställen och några i dålig, ornamental stil uppförda villor, som bevisade att Denethorp var en framåtskridande stad. Sedan hon ytterligare gått ett par gator med några nya och åtskilliga gamla bus med utskjutande öfvervåningar och spetsiga tak, stannade hon slutligen framför en skobod, ofvanför hvilken fanns pummern 23. Luckorna för fönsterna voro ännu icke öppnade, ej heller boddörren, men på sidan om densamma fanns en annan port, hvers trappa en rödarmad piga som bäst var i farten med att skura. Varsamt stigande öfver skurborste och balja, kom miss Lefort lyckligt och väl in i en mörk förstuga och fortsatte vägen uppför en smal trätrappa, till andra vånicgen, (Forts.)