Aftonbladet – 2 juni 1871, sida 2

Det är hon; men inte tror jag ändå at hon gär der för att söka någon käresta, föj honom skulle jag nog ha talat till.o Det är jag viss på. Hur dags brukar ho! gå der?, Bittida, sir — vid sjutiden; somliga daga ännu förr. Godt, Roberts, det var rätt att du vän. tade och talade med mig härom. Jag skal nämna saken till min tant — eller kanskt vore det ännu bättre-om jag talade med de unga fruntimret sjelf. Jag skall gå upp ti digt i morgon och göra det. Hvar går ho! öfver ? Just vid den der stora boken, sir.o Jag vet. Håll dig då ur vägen, Roberts. Ja, jag förstår; mr Hagh., k Och kommer hon, skall jag nog reda saen. Gå ändå varligt tillväga, sir, ifall hor skulle vara från köpingen. Haf ingen fruktan. Jag skall nog akte mig för att stöta mig med de inflytelserikaste af mina klienter. Åh, vid min själ, skal detta inte bli min första lärospån att hålla tal. Prescot sjelf skulle ej göra det bättre., Och de fattiga djuren, sir? De skola ej skrämmas vidare. Jag tackar så mycket, sir. Är detnågot annat som ni befaller? Nej, inte nu, Roberts. Jag ämnar fresta på om jag kan få upp en forell, eller ett par i morgon sedan jag kommit hem från köpingen. Kanske kommer unge Warden hitöfver. Huru är fisket i floden? Ypperligt, sir. Kom till mig i morgon innan frukosten, gå få vi talas vid. — Om jag tar Roberts plats i morgon bittida och vaktar hindarna och deras ungar., tänkte Hugh för sig sjelf sedan han åter blifvit ensam. Hm! vid min själ