Aftonbladet – 2 juni 1871, sida 2

mer ner till djurgården, ett ungt fruntimmer — åtminstone ser hon utsom ett bättre fruntimmer... Nej, verkligen? Detta börjar bli intressant. Ja, sir, det gör det visst, det! Men hvad jag ville säga, mr Hugh, är att det unga fruntimret går öfver staketet in i djurgården ech rätt fram till djuren. Hon tycks ej vara synnerligen mån om sina kläder, såvida staketet är helt.. Och inte om djuren heller. Ty det är naturligt att hon skall skrämma dem en smula, då de inte kunna känna henne så väl som mig. Vidare, Roberts. Ja, nu är det ej något vidare, sir.o Nå, kära Roberts, detta tyckes mig ej vara särdeles oroande. Hvarför har du ej talat vid henne sjelf, eller med miss Clare? Jag gissar att hon i är någon af fabriksarbåterskorna, efter du kallar henne ett ungt fruntimmer?a Vore hon en sådan, så skulle jag nog hsa talat ut tydligt hvad jag tänker; och hvad hennes nåd beträftar, med förlof, sir, så är hon lite ur humör just nu för den här valsaken och hon skulle kunna säga att det var min skyldighet att ha ett öga på rådjuren... Och på unga damer? Ja, just så, sir. Och jag ville ej säga något åt det unga fruntimret, för hon kunde vara en köpingsbo, sir, och som valet nu snart förestår... Hugh skrattade. Jag förstår., sade han. Du har gjort elldeles rätt, Roberts. Men hvad skall hon göra i djoargården? Promenera? Vackrare lats för en morgonpromenad tycker jag hon Kunde finna, isynnerhet som hon har att klättra öfver planket, Är hon ung, sade du?