Aftonbladet – 2 juni 1871, sida 2

Emellertid nödgas vi yppa, att huru mycket han också tänkte på miss Raymohd och efteråt drömde om henne — ifall den, som sof så grundligt och lugnt, alls kunde förmodas drömma — var han i en icke ringa grad road och intresserad af sitt förestående äfventyr, så betydelselöst det ock kan förefalla. Han steg derföre upp i god tid, för att klockan sju vara på utsatt ställe. Innan han steg upp, förvissade han sig likväl om hurudant vädret var, i ett hemligt hopp att det skulle regna och storma tillräckligt för att han kunde få en förevändning att uppskjuta sin promenad till en annan dag. Att stiga tidigt upp, var nemligen icke Hughs svaga sida. Men han var dömd att finna sitt hopp bedraget. Solen lyste klart och laftep hade på en gång morgonens friskhet och sommarens värme. Hugh grep sig således med hjeltemod an, och var, så snart han kom ut i den sköna, friska Junimorgonen, glad deröfver. Men oberäknadt svårigheten af att komma ur sin goda bädd, kan det vara mycket som den föregående aftonen synes lätt, men som antar ett helt annat utseende nästa morgon, då det skall verkställas. På qvällen tyckte Hugh det var en obetydlig sak, men att helt