LBLTIETRET RAMAR Rättogångsoch Follssaker. — ÅAretränkande beskyllningar. Enligt löfte i gårdagens blad återkomma vi i dag till en utförligare redogörelse för det af rådhusrättens sjette afdelniog i går behandlade målet mellan skräddarmästsren J. E. Söderstedt, kärande, och förre stadsfiskalen J. A. Heine, svarande, avgående å den senare yrkadt ansvar för utspridande af ärekränkande beskyllningar. Hr Söderstedt framställde genom åomstolen — med avledning af hr Heines förklaring vid förra rättegångstillfället att han så mycket mindre kunde i Juni månad nästlidet år ha yttrat till afhörda vitnena e. o. kanslisten Nilsson och privatläraren Lindström att hr Söderstedti stulit en revers, som han först efter denna tia erhållit kännedom derom — till svaranden en förfrågan om han ville påstå det käranden efter nämnde tid begått någon stöld. Svaranden ville ej inlåta sig i något svaromål härpå, utan yitrade endast, i det han framtog ett exemplar af meranämnda broschyr, att på 56 och 57 sidorna i en nyligen utkoromen broschyr står att skräddaren söderstedt stulit en revers och jag tror att det som står i den boken är sannt hvart enda ord,. Käranden hade till i går inkallat nedanstående vitnen: Fil. doktor S. M. Sandström, hvilken, som han trodde, för 3 å 4 år sedan hört Heive ett par gånger yttra att Söderstedt ejort riksdagsmän och intrigerat för sådant ändamäl. Vitnet tillade att Heiae ej påstått, men vål yttrat en förmodan att Söderstedt skulle ha förtjent derpå. Målaremästaren H. M. Malmsjö berättade stt ban sistlidne höst innevarit på källaren Björngården å Södermalm och der sett Heine, hvilken jemte en annan person sutit vid ett bord i källarsalen, för sitt sällskap visa och uppläsa ett papper, deri bland avnat vitnet bört ha förekominit att Söderstedt skulle mot betalning ha värfvat röster och gjort rikedagsmän. Vitnets påstående bestreds af svaranden. Provisorn J. F. Hultgren meddelade, att då han en dag i Maj måvad nästlidne år inkommit å källaren i huset n:r 3 vid Myntgatan, hade Heine der innevarit med språkläraren Jacobsson och dervid framtagit ett i oktavform sammanviket korrekturark, som han lemnat hr Jacobsson, hvilken genomläst detsamma och dervid dragit på mun. Sedaa Heine någon stund derefter aflägsnat sig, hade vitnet frågat br Jacobsson hvad det af bonom jästa papperet innehöll, och hade denne derå svarat, att det var ett korrekturark till en broschyr, som skulle utkomma om tidningen Fäderneslandets redaktion, och den broschyren måte inte bli för snygga, eller något dylikt. Vitnet genmälde på derom framställd fråga, att det af hr Jacobsson lästa arket, efter dennes uppgift, skuile ha handlat om hrr Söderstedt och Uggla samt ännu en person, hvars namn vitnet likväl ej kunde erinra Big. Språkläraren Ph. Jacobssons vittnesmål, hvilket endast handiade om samma tillfälle som förut hörde provisorn Hultgren omvitnat, bekräftade till alla deiar dennes vitnesberättelse. Hr U. Liven berättade att ban i Septeraber månad 1869 sett br Heine i sällskap med trenne anåra personer i ett af smårumnien i hr Hammers schweizeri, och bade Heine vid detta tillfälle för lem talat om att Södörstedt skulle från bhoktryc karen Hagström hs stulit en reverg å 300 rår, för hvilken Gen senare blifvit lagsökt, elier ock att förbindelsen blifvit utlemnad för lagsökuing. Äfven detta vitnesmål bestreds af hr Heise. Käranden hade äfven ämnat höra hr L. J. Hierta, nen afstod derifrån på hr Hiertas skriftligen till br Söderstedt framställda begäran, allrahelst som