Aftonbladet – 1 juni 1871, sida 3

politik, sysselsatte han sig föga med dett: ämne, medan han promenerade af och an. Hugh kände sig så särdeles välbelåten som man vanligtvis gör det efter en god middag, en angenämt tillbripgad afton och de första timmarnes utbyte sf en bullrande stad emot iandets lugn. Earles Dene var ockeå den lugpaste plats man kunde tänka sig, just passande för de som voro mycket gamla och de som voro mycket unga. Det Jjufva och uppfriskande som ligger i en sådan stillhet och tystnad, erfor Hough denna stoud, medan han, stödd ersot balustraden som omgaf terrassen, lät blicken irra framåt parken, bort tvill spiran på Graylfonds kyrktorn och öfver floden Grayl, som låg lik en spegel af silfver i det klara månskonet. Under det ban så stod kom en af godsets skogvaktare fram till hononi. Glad att se er åter här, nådig herre, sade han och törde vid mössan. Det gläder äfven mig att komma hit, Ruberten, svarade Hugh, väl icke just konseqvent, men ändå i grupden ärligt, Nå, lur står det till? Mycket bra, sir! Men inte just mycket att göra just nu Jag kan tro det. Jag förmodar att ni alls varit temligen syeslolösa sedan jag for.n Alideles så. sir! Men ser ni, mr Hugh, Javi är inte September., Och du skulle nog önska att så vore, kan jag tro? Åhb nej, inte för det, sir! Jag tar de der sakerna som de komma; och de komma mest slltid i sin rätta ordning. Jag vet just inte om jag tycker så med, Roberta. Jag skulle rätt gerna, då jag lägger migi qväll, veta att jag på morgonen kunde få mig en god fågeljagt. (Förts.)