Article Image
FEUUV LIE UA mn URI BELL ETAC PtGENE ESA vartill några skurkar ba gjort sig skyldige, v deras förtvillans elutaktS Thiers beskref ärefter armöns strategiska rörelser, hurn B e inskränkte insurrektiohen till en punkt ch kringrände henne. Generalerna, scm y pska behandla staden skonsamt, underlåta nfall mot de offentliga monumenter, i hvilka ssurgenterna tagit position. . I morgse eröfade de Place de la Concorde. Finansminiterns hotell, statsrådets hotell; Hederslegioens paläts och Tiileriorha3 slott ha tipprånöts al insurgenterna. När trupperna .ommo i besittning af Tnilerierna, utgjorde lottet blott en rykande askhög. (Utrop a arm.) Louvren skall räddas åt oss. En nnan smärtsam underrättese är, att Hötel e Ville brinner. (Förnyade utbrott af harm.) 1? ag är öfvertygad, att insurrektionen skell : ara fullständigt besegrad senast i afton. ogen skalie ha kunnat förhindra dessa neriga skurkars brott. De ha begagnat Eeroleum till brandarläggningarne och ha afkjutit petroleumbomber mot våra soldater ij I7ilket botemedel ha vi att tillgå? torden Il råga Låtom oss bibehålla värt omdöme lit. Botemedlet är enighet. Derförutan kola vi aldrig kommas längre än till beslut, om skola bli omtviståde och ständiga tvitefrön. Låtom oss först fullborda segern; len har varit svår att vinna. Den bäste Bland armens generaler har ådagalagt talang ch tapperhet till en grad, som väckt beualran hos utländiogar, hvilka uttalat den för pss. Efter hvad vi redan ha gjort, bönfaller ag hos försmliogen att låta oss fullborda etta verk, som hvilar mycket tungt på oss, lesto mer som det är riktadt mot iransmän. Man får ej hysa misstroende till oss. Detl ir osannt, att nationslgardet åter beväpnar. Några officerare, ordningens vänner, läto slå arm i Passy och samlade ibop män, som äro kända såsom pålitliga. Jag har utfärdat befaliRing, ätt detta icke vidare får ske. Det är genom misstag som Jules Ferry blitvit nämnd i Journal officiel såsom Seineprefekt Ingen skulle befinnas villig att åtaga sig denna befattnings ansvar och börda. Men en dylik embetsman var absolut nödvändig för att utgöra en mellanhand mellan armör och den civila bafölkningen. Vi ha således icke utan framgång vädjat tillhr Ferrys patriotiska hängifvenhet, då han redan förvaltat detta embete. Allt detta är blott provisionelt. — Befolkniogen måste afväpnas. (ötarka bifallsrop.) Mairer skola utvämnas. aren icke otålige! Låten oss: fullborde vårt värf, och aldrig mer skall landet se ett sådant uppror. Jag längtar efter hvils; I konnen skänka mig den (nej! nej!), men jag bar er, föröken icke våra svårigheter! — Vi dela edra sorger, edra qval, Tillåten ost handla med luga. Vi behöfva hela vår kallblodighet och sianesfrid. (Bifall, isynnerhet från venstern och centern.) Plenum afslöts under mycken uppståndelse. Klockan 7,45 e. m. Jag återkommer just nu fråa ett at de dystraste skådespel, som förekommit i verldzhistorien. I ett föregående telegram har jag berättat, att insurgenterne sutändt åtskilliga allmänna bygnader i Paris, de ståtliga och historiska Toilerierna inbegripna. Jag har sedermera varit några timmar i den praktfulla staden, hvilken eld och bomber hsstigt höllo på att tillintetgöra i rök och lågor, sädans man icke bevitnat alltsedan Moskvas brand, och midt i ett kanondunder, ett kulspruts skrällande, en krevering af projektiler och ett ohyggligt smattrande af gevärseld från olika håll, som är förskräckligt. En herrligare väderlek är omöjligt att tänka sig, en ovanligt klar himmel, blå son den klaraste man. någonsin sett, det bjertaste solsken, knapt en vindflägt krusar Seiner, De stora bygnader. som den omkring sig gripande branden änno ej uppnått, stodo i den skarpaste relief, då man nu sannolikt såg dem för sista gånger; men på ett dussin ställen, på ömse sidor om broarne, stiga lågor och hemska rökmsssor upp mot himlen och fördunkla alldeles jsolens ljus. Jag gör dessa anteckningar i Trocadero. Nära och alldeles midt emot mig ligger 1avalidhotellet med sin törgylida dö ne tindrande klart såsom alltid, Militärskolans vidsträckta esplanad nästan älldsles nedanför mig är uppfylld af baväpnade män, ksnoner och hästar. Bomber från general Cisssys positioner vid Montrouge flyga i hvarje minut tätt förbi Pantheons luftiga döme. Denasa och Val de Graces vackra bygnad nära deriatill tyckas med säkerhet skola bli förstörda af projektiler, innan branden når dem. En tjock rök stiger upp nära S:t Sulpice, och nu skimrar lågan ur röken, och kyrkans båda torn äro lominerade så, som intet elaktriskt ljus kan lluminera dem. Någon stor bygnad brinner der. Alla fråga, hvilken det är; men ingen kan närma sig detta qvarter för att förvissa sig om saken. Brända blad ur böcker flyga ot oss, och den öfvervägande åsigten är, utt Sorbonne och dess bibliotek hålla på att brinna upp. Det är ett dussin andra eldsvädor mellan denna och floden, Iogen be.viflar, att Palais de Justice delar Tnilerieras och Louvrens öde. Tuileriornas slott har relt och hållet försvunnit. Midtkupolen har störtat in, och så her äfven taket utåt pygnpadens hela längd. Några af de nedre räningarne brinna ännu, ty eld och rök bolma väftigt ut ur de öppniogar, der ända tills i norgse fönsterkarmar och fönster fonnos, Louvren har ännu icke helt och hållet trokit med, och måhända skall elden ej nå la dess gårdar Såvidt vi kunna förnärka af den rök och eld, som stryker geom Taileriesträdgårdarne, har elden uppvått Palais Royal. Alla ropa nu: Paiais Royal brinner! och vi äro vissa på, att så ir. Vi kunna ej se Notre Dame eller Höel Dieu. Det är sanvolikt, att båda hatigt förvandlas till aska. Intet ögonblick örflyter utan ena explosion. Stenar och bjelar och jern fyga högt upp i laften och alla till marken med förfärligt brak. Sjelfva räden brinna. De spraka, och doras löf och enar likna fnöske. Hassen vid Piace de a Concorde återspegla lågsrna, och hvarje ten i dem ser ut som blankt guld. Montnartre ligger ännu utantör eldkretsen; men len lilla vind, som blåser, drifver upp mot jen klara himlen rökmoln, svarta som Milons Pandemonium. Det nya operahuset är nau oskadadt, men röken hvirflar kriog det ch ett underverk snart sagdt skulle det blil?7 Nä ha ÖN rr RR rr rr —— LL

30 maj 1871, sida 2

Thumbnail