öÅe-N trER RN unde komma till en ensidig Omrögleriog af Rysslands nordvestliga gränser — det behöfJes icke ei sädan maning, för att äter leda ippmärksambeten på den 8 k. Finmarkska rågan. Om också den egendomliga praxis uti det: ekar vt dei internationella ssmlitvet, som Ryssland tyckts! da vilja införa genom sitt sevaste uppträdande! sa I Svartahafs-frågan med en hittills porhörd fas rättframhet, måst göra det dubbelt klärt, alt det betryggande 3om Skulle vara vunnet gerem traktaten af den 30 November 1855,: icke är särdeles stort, så Ha nörrmännen dock alltid kunnat säga sig sjelfva, att man på detta förhållande kan tillämpa det gamla ordstäfvet: ingen bar fred i sitt! hus längre än grannen vill, och det har icke eaknats män som låtit ljuda varningar derom, att den Skandinaviska Norden lätt nog kan få inom sig ett Siesvig, hvars befriare icke torde komma att gå till väga mindre hårdhändt, än hvad fallet varit under striderna om Danmarks gränser. ) Den misstro, som så naturligt beherrekar en svagare makt i förhållande till den större och starkare, fick i Norge näring genom de långa resultatlösa och från Ryssland ingalunda med all önsklig artighet förda diplomatiska underhandlingarne på trettiooch fyratiotalen och dessas beklagliga resultat: den af Ryssland 1952 framkallade spärrningon af landgränsen; och det är långt ifrån, att denna misstro gifvit vika för den mera försigtiga politik, som Ryssland efter det orientaliska kriget följt med afseende på det nordliga Norge. Hos några är väl denna könsla närmast ett oklart bek7mmer för vår östliga grannes utvidgningsplaner i alla riktningar; hos anI i ne ko de an be itri po ko oc te A uj gå si P fr n u F d dra kan den måhända bero af ea på insigt i grundad föreställning om den uppmärksamhet, som både allmänna internationella skäl och emsorgen om dessa landsdelars egendome liga intressen bjuda att egna dem. Men alla äro ense om atz tillägga den fiomarkska frågan — såsom man för korthetens skull kan kalla henne, ehuru deri ingå en mångfald af andra frågor — en stor betydelse och att man bör sträfva att ordaa förhållandena deruppe på ett sådant sätt, att ingen grund till missnöje och separatistiska tendenser och ingen anledning till främmande inblandning förefionås, En mängd åtgärder från styre!sens sida ha noder de senaste årtiondena lemnat vitnesbörd om, att det är så längt ifrån, att ultima Thule glömmes af Norges Storthing och regering, att det tvertom kunnat glädja si öfver ett deltagande och ett verksamt understöd, som få sandra landsdelar. Öm dat oaktadt mycket kan återstå att önska, så her detta sin naturliga förklaring deri, att på vidsträckta områden större hinder äro att bekämpa än annorstädes, och om det äsnu finnäppeligen god vilja, utan klar insigt, som fattats styrelsen. Och att så måste vara är lej heller uoderligt, då man erinrar sig, huru oiika lifvet och de yttre vilkoren gestalta sig der, i jamförelse med det, hvarom de flesta ) corrmän kunna ha sjeifständig erfarenhet och tionea kuona icke undvikas, älven om cenTtraliseringen inskränkes till ett minimum; men I säkert är att da bli färre och mindre, allt Iters egendomliga förhållanden, de kraf, som måste tillfrsdsställas, de binder, som måste besegra3 eller rödjas ur vägen. när blifvit tillgodo;jorda, skulle det föröfrigt vara obilligt att lägga skulden härför uteslutande på den nuvarande generationen, Distriktet fick, isynnerhet under perioden 1562 —1789, genom danska regeringens åtgärder en grundlig stöt, som det behöfs flera generationer för att öfvervinna. Det är föröfrigt man kan datera det nyväckta intresset för Finnmarken, hvilket sedermera icke har upphört och som, utom på många andra sätt. gifvit sig tillkänna i en rastlös ifver att gestärdig kännedom om denna landsdel, dess natur och folk. enadt med stora svårigheter — och detta kanske icke mindre för den, som sjelf har rest i landet, än för den, hvars fot aldrig har ötverskridit polcirkeln — att göra sig någon fullt pålitlig föreställning, huruvida förhållandera i Finmarken verkligen äro af den beskaffenhet, att de berättiga till att begagna det ord, hvilket man, såsom nyss nämndes, ansett sig kunna nyttja om denna landsdel, då man har kallat den halföns Slesvig För att kunna gifva ett alldeles uttömmande svar härpå, måste man nemligen icke blott fästa afseende på de historiska och språkförhållandena; äfven mångahanda temligen invecklade ekonomiska förhållanden måste tagas i betraktande, hvarandra afväga de krafter, som binda Finmarken vid Norge, och dem, som draga att emots2 större och farligare kollisioner än dem, som alla gränsdistrikter med blandad befolkning måste framkalla, ha den norska gränsen stötande dslarne af Ryssland och öfver de derstädes rådande åsigterna sig med att ega. Trots dessa svårigheter går det dock icke an att skjuta frågan ifrån tast och starkast tränga sig på betraktaren, när han öfverväger Norges vilkor och framtidsutsigter. Hvad författaren af dessa raaf dea finnmarkska frågan har hofvadsakligen varit att för den svenska allmänheten, vilken ju också — åtminstone indirekt — är praktiskt intresserad i denna sak, framhålla de hufvudpunkter, ur hvilka den rätteligen bör betraktas, till en del äfven med förhoppning, att dessa rader möjligen skulle kunna framkalla ytterligare upplysningar och uttalande af åsigter äfven från andra håll. Af det rika, till en del ännu obegagnade historiska materielet är nästan ingenting uppsig; hon skall alltid bli en af dem, som of-5! di d et 8 el B d t git nes mycket, hvaröfver Finmerkens ienebygi gare ba acldning att beklaga sig, så är det ; I I personlig kännedom. Missgreppiadministra-. Jefter som man lär sig att känna dessa trak-; i Om det dertill måste sägas, att Finmar. kens rika, naturliga bjelpkällor icke på långt ; 1 isypnerbet från årtiondet 1830—1840 som : Ir nom skrifter bibringa allmänheten en full-q Oaktadt de många bjelpmedel, litteraturen i ställt till vårt förfogande, är det dock för-!4q k om man vill mot! detta distrikt mot öster, och slutligen måstej? man, för att kunna utröna om här är!) NM en öfverblick öfver förhållandena i de tilll? C och tendenserna, hvilken knappt någon på a norskt område bosatt norrman kan smickrall uf Å k 1y der åsyitat med följande korta framställning 4( n bi le ge T ni he st la taget, dels emedan det begränsade området )!