Aftonbladet – 27 maj 1871, sida 3

o— Mindre teatern gaf i går afton för nära fullsatt salong ew nytt svenskt originalstycke: Fjellrosen, folkskådespel med såcg i 4 akter ar signaturen Gubben Noach. Händalsen är förlagd till Herjeådalen och valet af ämne kan betraktas såsom ganska lyckligt: föreöket att teckna de inföddes, lapparnea, sorgliga öde att utträngas af nybyggare. Något mera rimligbet i situatiorer och något mindre upprepningar — hvaruti isynnerhet den gamle lappen Guttorm sätter åbörarnes tålamod på pro! — ekulle emellertid göra stycket mera njutbart, isynnerhet om den a kärlekshistorien mellan den unge lappen ch nybyggarens dotter (något som för öfrigt an vara en ganska god försonivgside för de äldres räknivg) icke ansetts böra framkalla den fraktansvärda svartsjaka, som, unde ätföliande åskväder och andra tecken ti ven naturens uppror, utbildas till moråbegär, fortgår till mordbrand och sintar med anstifterskans, lappfiickan Hankas vansinne, så mycket mera omotiveradt och bårdt som allt för öfrigt går: så oändligt lyckligt; ty vid mordbranden blir iogen innebränd, den gamle Guttorm lossar skarpa skott, rien ingen stupar — och de båda älskande, som rymt ifrån far och mor, komma oförmodadt helbregda tillbaka och erbsålla vederbörandes välsignelso till äktenskap, på det de icke änyo må rymma. I skärande motsätt till alit detta står den stackars Hankas öde. Hon blir satt inom lis ochbom, medan den gamle Gattorm, som skjaiit på flera personer och nästan kan anses för alimänna sikerheten vådlig, eger sin oinskränkta fribet, cch detia i sjelfva länsmannens närvaro. Nybyggaren tår för sitt välförbållande en siifvermedalj och med det enda nyssnämnda undantaget står glädjen högt i tak. I ensf kufrudroilerna, den lyckliga rymmerskens, uppträdde en debutent, fröken Fer; holm, som, Gå den första rädslan blifvit ötvervunnen, förvärfvade sig en inropving för öppen ridå. Hr Eagströmw, i den vandrande dalkarlens roll, rönte ock bifall och måste gifva en af sina visor da capo. Hr Sandvall, som spelar dea medgörlige nybyggaren, är i sin klädsel och häöllning nästan alltför elegant; mot de öfriga spelande är egentligen ingenting att anmärka. — Mating, Den matint, hvilken vi för några dagar sedav -:omnämnde och som af några skädespelsren Elmlunds kamrater skulle komma att för honom anordnas å stora Börssalen, skall egs rum ing undande torsdags middag. Det förljudes ait allmänheten vid detta tillfälle kommer att bjadas på å skilligt af utmärktaste art, Så kommer bland annat sjelfva glanspunkten i den af kapellmästaren Norman till drottning. Lovisas be-. grafning komponerade sorgkantat, nemigen duetten i F-dur, att sjungas, nu såsom vid begrafningsceremonien sf fru2rne Michaeli och. Stenhammar. Dessutom lärer det rika programmet kona att upptega några qvartet