Bref från Frankrike. Versailles den 17 Maj. (Till Aftonbladet.) Hvad tror ni om stormningen af Paris? frågade någon mig i dsg. Det är naturligtvis en fråga, som vi alla göra, sent och bittida på dygnet, till höger och venster, åt kända och okända. Alla de andra frågorna, om fredens bekräftsnde, om nationalförsamlingens hållning, om Thiers konsulat o.s.v. tsga visserligen också sin del af uppmöärksamheten, men råste dock stå tillbaka för den anvgelägnaste, om Paris intagande. För snart en vecka sedan skref jag hemp, svarade jag, att Paris sannolikt skulle vara intaget, innan det bref, jag då afsände, kom fream. — Det var oförsigtigt af em, menade min samtalsman, men den oförsigtigheten ha vi alla begått, till och med Thiers gjelf. Likväl fiones en och annan person, som icka delat den allmänna öfvertygelsen om ett snart slut på kriget, utan som anfört alla möjliga skäl för moteatsen, och om verkliga hinder ej finnas, så hittar fantasien nog på en bel mängd. Det är ganska svårt, om ej rent af omöjligt, att reda sig bland alla skäl för och emot, och det vissa är att vi hafva bra ringa kännedom om generalernas planer och åtgöranden. Att den eller den operationen är verkstäld, det vet man, men hvad som skall följa derefter, vet man sannerligen icke, och påstår någon motsatsen, så är han icke uppriktig. I slutet af förra veckan, då den första egentliga bröchen var skjuten i stadsmuren och då så mänga framgångar verkligen voro vunna, trodde man sig icke behöfva vänta länge, men ännu bar den afgörande stunden icke kommit. Den kan komma i dag,i morgon eller om ett psr dagar, men den kan ock måhända låta vänta på sig. Det lönar ej mödan att vara hvarken optimiet eller peseimist, utan att så lugnt man möjligtvis kan