Aftonbladet – 26 maj 1871, sida 3

seende uttryckte och ej heller det bästa. Under det hon talade, ljösnada bennes ansigt alldeles förundransvärdt och dess drag af sorg och stränghet försvunno för ett välvilligt och godt leende. Det gläder mig att se dig, Hagh, yttrade hon i en vänlig och allvarsam ton, sådan som damer af den förnäma verlden hafva tillegnat sig och gom derföre icke just uttrycker mycket. Jeg hoppas att ingenting ledsamt har inträffst, som föranledt att ni kallat mig bit? Åh, nej; men derom få vi tala sedar. Jag förmodar att du är bungrig? Jag vill inte neka till att en middag skulle smaka mig godt. Jag hoppas att ni åter är friskare, rain goda tant? Så pass, som jag kan vänta att bli det, Jeg har på den senare tiden varit nte flera gånger. Gå nu och ät middag, min vän; jag har, som vanligt redan tidigare ätit min. Jag hoppas med visshet att allt skall verai ordning åt dig, Då du ätit, träffar du mig åter här. Msn vänta — jeg bör säga dig att jag bar en gäst i mitt hus. Verkligen? Någon som jag känner? Hm! man ken säga att du gör det; man ken säga att du inte gör det. Detta läter mystiskt, tant. En herre eller ett fruntimmer? SÅh. hvad tänker äv på, Hugh? Det är miss Raymond af New Court. Hvem? Alice? Jzg är, vid min själ, nyfixen att se buru hon nu ser ut. on bör vara rätt täck, att döma efter sådan jag kan påminna mig henne som baro Miss Clare leg. Det är inte just särdeles längesedan, tycker jag. Men da bör sjelf ge och bedöma, sedan du ätit middag. Mig behagar hon mycket; men detta är inte något skäl till att