— W. Fagerlins tafia Morfars besök har, såsom vi i förgår nämnde, ädragit rig stor uppmärksamhet på Royal Academys konstotställniog i London. I sin öfversigt öfver utställningen ytirer sig Times om detta konstverk på följande sätt: Ingen, som såg sistlidet års utställning, kan ba glömt en af de bästa teflorna i sin klass, en eckel ecen af kärlek och svartsjuka i en nordtysk fiskares stuga. Samme konstnär utställer i år (nr 250) något, som kan betraktas såsom en fortsättning af sisilidet års tala — den gamle morfar och mormor, som besöka sin syckliga dotter, hvilken med rmodersstolthetens förtjusning på sitt koä gungar och dansar med sitt till hälften afklöädda barn, under det att den artige pappa mal kaffe att traktera de gamle med. Ansigteuttrycken äro lika senoa utan öfverdrift, utförandet lika falländadt och bisakerna med samma goda omdöme underorånade de vigtiga delarne i kompositionen som i förra årets tafla. Det är omöjligt att gifva ett större beröm. Denne tafla sarct... (här omnämnas några teflor af två franska konstnärer) äro de enda exemplen i år, och de äro alltför få, på utländingars öfverläcssenhet öfver våra egna målare i konstnärlig, smakfull och sann behandling af de lägre klassernas lif.