Aftonbladet – 26 maj 1871, sida 3

äldre dato än ifrån Georg dena andres afskyvärda tid och bar till yttermera visso på facaden årtalet 1746. Det hada blifvit bygdt för att ersätta en gammal klosterbyggoad som, halft ruin, hade stått der alltsedan katolska tiden. Stället hade urspruogligen hetst Abbots Dene och utgjort ett slags annex till det stora klostret i Re3chester, tills konung Henrik med detsamma begåfvade earlen af Wendgale. Naturligtvis ekulle detta gods, liksom alla, hvilka ursprungligen varit kloster, anses hemfallet åt ett olycksbringande öde, till straff för det begångna helgerånet, och ett geramal rim hade att förtälja hburuledes godset aldrig skulle stanna inom samma familj längre än iirån far till son, eller med andra ord, i två generationer. Som vanligt är i dylikt fall, hade verkligen, af skäl som voro ganska tydliga, profetian blitvit uppfylld efter bokstafven, men var deremot meningen att den skulle innebära en förbannelse, en förutsägelse om olycka, så hade detta ingalunda inträffat. Egarne af Earles Dene hade alltid baft lycka och framgång med sig. Från den mäktiga refven af Wendale, som dog utan maniga arfvinger, hade godset gatt till hans dotterdotter, som gjorde ett rikt och ansedt gifte. Efter att ha gått i arf ömsom inom den manliga Jinien, och ömsom den guinliga kom det till miss Ciares farmor och ereftar till bennes far. Före farmodrers tid bads stället stått obebodt och förs madt, medan dess egare hade varit i besittning af andra, bättre bebygda egendoma:; men miss Langdon flyttado dit ganske snart efter sitt giftermål och det var benne och hennes make, öfverste Clara, som godset hade att tacka för det nuvarande boningshuset. Det var äfven under deras tid som, till everllerlig sorg för antiqvarierna, de gamla klome