syselsätta sig med verkliga och personliga! ämnen, medan hans blickar uppfångade alla välbekanta punkter af vägen, som han ej på så läng tid hade skådat; men som läsaren torde erinra sig, var afståndet mellan berrgärden och köpingen ganska ringa, Denethorps kyrktorn syntes tydligt och då vinden låg derifrån, hördes klockorna till portvaktarstugan. Det dröjde säledes blott en liten stund, innan också han steg af vid värdshusets port, och tog reda rå sina saker. Han tillsade, att havs kappsäck till honom och så begaf han sig tvärs öfver torget och framåt en af de största gatorna tilldess han kom till ett rödt tegelstenshus, beläget i en liten trädgård vid slutet af gatan, och öfver hvars port en messingsplåt blänkte, på hvilken stodo orden: MM. -Warden, läkare. ANDRA KAPITLET. Vi återvända till mr Hugh Lester. Den resande som då för tiden, och troliven äfven i våra dagar, ämnade sig till E3rles Dene, hade att först passera igenom de redan nämnda gallerportarne och derpå fortsätta vägen, tre fjerdedels engelsk mil, längs den präktiga allån, på hvars vensira sida en inhägnad låg, kalad Djurgården och som befanns väl försedd med rådjur, tills man kom fram till den stora gräsplanen, omkring hvilken uppkörsvägen svängde sig i en cirkel, fram till boningshuset. Detta var en stor, qvadratformig byggnad af rödt tegel med en myckenhet fönster symetriskt anordnade i rader. Huset tycktes tillhöra en vida yngre tid, än hvad parken och trädBårdarna gåfvo anledning förmoda, förhålandet var också, att ehuru parken var af ganska hög ålder, var icke boningshuset af