Aftonbladet – 25 maj 1871, sida 3

. j medlingsförslag uti försvarsfrågan då t i blifva antäget, så kan man endast glädja si Jåt denna försonlighetsanda hos regeringen oc I lyckönska landet att de ministrar, som ti oj följd af frågans utgång vid riksdagen bor känna sig sårade, ändå stanna qvar för at t jänpn en gång försöka dess lösniog. Fråga 1 är af den beskaffenhet att den icke kan falla jty om motsatsen skulle inträffa, torde hvarj , I fosterlandsvän inse, att vårt land står red Höst och bar förlorat all betydelse i en tic ; Idå endast den råa styrkan har rätten på sir sida. Vi hoppas, att våra representanter är : derom öfvertygade och att ett tillmötesgående å regeringens sida af dem snarare bör betraktas som ett drag af billighetskänsla, är Jaf svaghet. Så betrakta åtminstone vi sitnationen och uppskjata för öfrigt-med alla reIflaxioner deröfver tilldess vi sett hurn lång! regeringen ernar gå. En fullständig eftergift af indelningsverkets onu3 lär väl mindre komna i fråga än en billig aflösning utaf detsamma, en lindring deri, och dermed måsta indelningsinnehafvarne låta sig nöja. Tidningen Kalmar yttrar med anledning af riksdagens afsiutande följande: Den vigtiga nyheten, att konungen ämnar sammankalla urtima riksdag för törsvarsfrågans slntiiga lösning skall utan tvifvel af en hvar fosterlandsvän helsas men glädje såsom ett tecken till, att landet för närvarande eger en regering, som både eger kraft och klokhet; som vet sig vara stark, emedan den i frågan om ordnandet af landets försvarsväsen endast är ett uttryck af folkets öfvertygelse och önskningar, huru del:de meningarno om sjelfva sättet för målets uppnåene än må vara, och som just derför ej vill gifva anledning till ytterligare agitation och artisplittring, utan vill försöka ästadkemma lösningen på öfvertygelsens väg, men under den förutsättning, att försvarsfrågan är landets lifsfråga och derför hvarken kan eller får falla. Korusogea har följaktligen heller icke denova gång begagnat sig af sin makt att upplösa Andra kammaren, hvarom så mycket talats. Äa en gång vilja regering och folk vädja till de nnvarande representanternas klokhet och fosterlandskärlek, ehuru vi förmoda, att ett billigt medlingsförslag denna gång blir förelagdt riskdagen. Gefleposten yttrar i en ledande artikel följande: Otvifvelaktigt skall den upplysta allmänns meniogen inom landet finna särdeles välbeänkt, att regeringen föredragit att till denna vår lifsfrågas snara lösning sammankalla en urtima riksdag, i stället för att, som man af ett hr justitieministerns yttrande under frågans diskuterande i Andra kammaren hade skäl att befara, upplösa riksdegen och utlysa nya val. Vär öfvertygelse ör stt dermed skulle intet vunnits, men att mellan regeringena och dan mindre jordbrukande befolkningen, för hvilken flertalet af Andra kammarens ledamöter väl är att anse som representanter, skulle ha uppstått en brytvicg, som Ännu oer försvårat lösniogen af denna fråga. Nu åter är en försoning mellan de stridiga åeigterna mera antsglig. Regeringens bestäxada yrkande på en snar lösning af denna fråga är, jemte det hofsamma och värdiga i sättet härför, egnadt att framkalla ett tillmötesgående från de hittills varande motståndarne af dess förslag. De måste häraf få sina tankar riktade från egoa mer eller mindre egoistiska intressen på landets tillstånd och kraf gent emot det politiska osäkerbetstillstånd, som för närvarande synes vara rådande inom vår veridsdel. Skulle regeringen dertill — som vi anse icke osannolikt — för den urtima riksdagen framläggs ott modifieradt förslag, så är genom en sådan beredvillighet frågans lyckliga lösning med sil sannolikhet att emot. ge, till uppriktig tillfredsställelse för hvarje fosterlandsvän. Ryktesvis uppgifves att den ortima riksdagen ekall sammanträda omkring den 12 nästiustuodende Augnsti. Vi vilja hoppas, att sinneca, som ännu äro i liflig jäsning efter den sista debatten, tilldess skola ba lugnat sig, så att å ömse sidor skälen för och emot blitva mera sansade, än nu var fallet, tagna i betraktande, liksom äfven den allmänna meningen tilldess bör få en bestämdare karakter genom det ljus, som de förhandlingar, hvilka egt rum i denna fråga, bu gifvit densamma I Norrköpings Tidningar läses: En i flera fall mä klig riksdag är pu afslutad. Sedan det nys representationsförslaget för omkring ett halft decennium sedan ventilerades och antogs, har ingen riksdag haft till afgörande någon så vigtig fråga som den i lördags tilländalupna. Det var på sätt och vis frågan om Sveriges vara eller icke vara, som då åtminstone tillsvdare afgjordes, eller, ned andra ord, den vigtiga försvarsfrågan. Med den är naturligtvis på de: närmaste örenad frågan om Sveriges varande och förblifvande såsom en gammal fri stat. Det trontal, som afslutade riksdagen, har också betonat detta på ett sätt, som förtjenar natioins erkännande för det värdiga och grannaga sätt, hvarpå det :ter vill upptaga den im omkullkastade frågan om Sveriges förvar. För densamma har konungen nemligen ittalat nödvändigheten af en urtima rikslags sammankallande. Det har under rikslazens gång ej fattats röster, som uppmanat egeringen att upplösa riksdagen, när man ann försvarsfrågan redan fallande. Vi kalla let en grannlagenhet af regeringen att ej på tt så störande sätt ingripa i göromålen, om ckså dess rättigheter tillåtit detta. Regeiugen har tvärtom madgifvit en förlängning f tiden för gärnmålanes föllhardarda För