Aftonbladet – 24 maj 1871, sida 4

Borgarinna, men icke borgarenka. Den gamla kommer åter, Och ber sin bön igen, Viss att man den förlåter, Om ock man glömmer den. Att bedja och arbeta, — Det budet följt hon har: Tungt är det då att veta, Att det förgäfves var. Nu är hon gammal vorden, Behöfver hvila få, Och många steg på jorden, Hon har väl ej att gå; Ack! tung är vandringsstafven, När solen har gått ned, Och längt det är till grafven, När nöden följer med.