— Musik, Fröken Alma Dahllöfs soirå, som gats i går i musikaliska akademiens salong, erbjöd, förntom hr H. Berens nyligen gifna, vackra och innehållsrika Gesellschaftsqvartett, hvilken äfven nu tog sig förträffigt ut, åtskilliga sångnummer af ganska mycket intresse. Den unga konsertgifvarinnan eger en synnerligen böjlig, frisk och intagande stämma af betydande omfång, hennes andhemtning är utmärkt och koloraturen, ehura ännu ej tillräckligt solid för att låta henne med fullständig framgång lösa mera fordrande uppgifter i den mest eleganta genren, vitnar emeilertid, såsom förmögen af enstaka särdeles vackra effekter, om afgjord kallelse för densamma och särskildt den franska, romansartade arietten. Den förträffliga prononciationen bidrog i sin mån att göra Collinets romans och Mass6s bolero till fröken Dahllöfs lyckligaste prestationer och samverkade med dramatiskt uttryck hos föredraget till en god effekt af arian ur ;Svarta dominon. I duon af Rossini likasom i Paminas aria fick man tillfälle höra fröken Wilskman, hvars rena och flärdlösa, om ock ej synnerligen varma, föredrag samt klara stämma vanno rätt liflig uppmärksamhet. Fröken Dakllöf afelutade solrea med tvenne svenska folkvisor, som tillskyndade henne stegrade yttringar af det bifall, hvilket för öfrigt under konsertens hela förlopp varit henne troget. Se ——