Aftonbladet – 24 maj 1871, sida 3

Tidningsöfversigt. Norrlandsposten yttrar följande med an ledning af tillkännagifvandet i trontalet on en blifvande urtima riksdag: Detta beslut ådagalägger hvilken allvarsan vigt regeringen fästat vid denna landets ån gelägenhet, som väl också bör räknas till d frågor, hvilka måste stå på dagordningen Vi tro oss äfven uttala en åtminstone gan ska allmän opinion, då vi uttrycka den tanken, att regeringen handlar välbetänkt, då den hänskjuter afgörandet af detta ärende till en extra riksdag, hvarvid representanterna ega tillfälle att ostörda af sndra fråIgor och intressen egoa sin uteslutande uppmårksamhet åt detsamma... Den pyss afslutade riksdagens behandling deraf har åtminstone håft det goda med sig, att frågans ställning blifvit tydlig och bestämd, och mar torde således kunna antaga, att då regeringen nu framlägger ett, som man bör boppas. mera moderat förslag, detta skell röna ett så välvilligt mottagandå af representationen, som det kan förtjena. Ty säkerligen skall ingen undåndraga sig de billiga uppoffringar, :som måste vara förenade med upprätthållandet af ett älskadt fosterlands bestånd och sanna väl Östgöta Correspondenten yttrar med anledning af trontalet: Alldeles för afgjordt måste vi taga, att detta tal, som obestridligt eger en situationen fullt motsvarande värdig, lugn, enkel och klar hållning, allmänt skall mottagas och helsas med det största bifall. I ändamål att möjligen snarast söka vinna försvarsfrågans slutliga lösning, tillkännagifves deri, att redan i år ett urtima riksmöte kommer att sammankallas. Ingendera af de alternativa vägar, som vi i föregående uppsatser ansett tänkbara, har således beträdts, utan en tredje, hvilken visserligen också torde vara vida lämpligare än hvarje annan. Sammankallandet af en urtima riksdag synes nemligen innebära att regeringen å ena sidan lika litet ämnar lägga armarne i kors och låta saken fortfarande förblifva i den outredda ställning, hvari den sig nu befinner, som hon, å andra sidan, synes ha uppgifvit hoppet att ännu sammanjemka de ojika meningarne. Skulle regeringen likväl misstaga sig i sina förhoppningar, förmoda vi dock att följden deraf mäste blifva att vädja till. nya val. Vi lyckönska regering och land till det nu fattade beslutet. Göteborgsposten yttrar i en artikel med anledning at riksdagens afslutande bland annat följande: I det tal från tronen, hvarmed riksdagen hemförlofvades, blef förkunnadt att urtima riksdag under årets lopp skall sammanträda för försvarsfrågans ytterligare behandling. Man finner. häraf att regeringen anser en samvetsgrann vård om landets väl? fordra den skyndsamhet att ett nytt försök till frågans lösning ej kan uppskjutas till den tid, då lagtima riksdag ånyo sammanträder. Men å andra sidan har man ej velat tillgripa der utväg, som grundlagen anvisar, att genom förordnande om nya val erbålla en representantförsamling med nya ledamöter. Det steg, regeringen tagit, vitnar om att hon förtroendefullt förväntar att landets upplysta mening och en passionsfri, från allt småaktigt rätishafveri skild eftertanke hos representanterna sjelfva skola förmå dessa att afstå från de hinder, som de ställt emot förverkligandet at ett stort fosterländskt intresse. Men om no denna förväntan ej uppfylles, om regeringens på skäl och bevisning grandade framställningar om afbjelpande af det lefvande försvarets brister mötas, då som tillförene af ett motsatt: car tel est notre plaisir, hvad skall då inträffa? Om det är sannt att regeringen varit villrådig, huruvida utskrifning af nya val kunpat ske annat än i samband med upplösning af ett pågående riksmöte, så har genom den nu förebådade extra riksdagen den vigtigs frågan ej biifvit förd ett enda steg framåt, sävidt äfven den sistnämndas svar blir nekande. Ty samma grundlagsparagraf, hvilken förmodligen skulle anses utgöra hinder för utskrifoing af nya val mellan riksdagar, kommer då också, enär den tydiigt talar om lagtima riksdag, att lägga hinder i vägen för att en ny riksdagsperiod må grundläggas genom upplösning af denna urtima riksdag. Den appell till nationen, hvilken i angelägenheter af särdeles stor fosterländsk betydelse — och en sådan tyckes ja regeringen fästa vid den förevarande frågan — det torde vara regeringens skyldigbet att före taga, blefve således undanskjuten i stället för påskyndad. Må vi emellertid hoppas att ett dylikt vädjande till folket i sin helhet ej heller må bli af nöden! Må vi hoppas att den urtims riksdag som nu är bebådad och den lagtima riksdag, som i sin ordning snart skall inträda, må hvar inom sitt område bidraga till att fullborda den gerniog, som 1871 års riksröte lemnat ofulländad.