Aftonbladet – 23 maj 1871, sida 3

3 DA Åeputationen jemte Hans Kryger ingifvit till krigsministeriet i Berlin, i anledning af inkallandet af do till Danmark utvandrade värnepligtige beter det bland annat: ?Tyvärr finnas bland de i kungörelsen omtalade visserligen några, som utvandrat utan att derom ha gjort anmälan hvarken i Preussen eller Danmark. Desse ha således icke uppfyilt den förpligtelse, som ålåg dem för att kunna göra bruk af den dem genom Wienfredens 19 artikel tillkommande rätt att fritt och obehindradt få utvandra till Danmark, Det kan icke vara vår mening att vilja försvara sådana personer. För dem kunna vi icke bedja, att då i betraktande af NordSlesvigs särskilda statsräitsliga ställning måtte blifva behandlade på det mest skonsamma sätt. Men det gifves också andra, och deras antal är det vida öfvervägarde, om hvilka man hos oss i allmänhet antagit och scm sjelfva trott, att de ade fallkomligt lagligt, då de vid början af fransk-tyska kriget utvandrade till Danmark. De ha begifvit sig till Danmark i den öfvertygelsen att de dertill voro fullkomligt berättigade, så väl på grund af bostämme i Wienfreden som äfven på grond af konventionen ef den 16 December 1869, åtminstone så tillvida som de faktiskt änouv icke erhållit iokallelseorder; och måste vi izynnerhet fästa uppmärksamheten derpå, att ett mycket stort antal af de på detta sätt bortreste vändt sig till vederhörande preussiska auktoriteter för att afgifva förklaringar om sitt uttrödande, men att ifrigavsrande auktoriteter, nemligen landtråden, vägrade mottaga dessa förklaringar, samt att till följd af detta faktum — att Jandtråden icke ville mottaga förklaringarna — mänga andra afhållit sig från försöket att öfverhofvud afgifva en förklaring på landtrådsamtskontoret, men afgifrit den i Dan. i mark, hvarföre den danska cgen må vara ansvarig för, att de era männen mottagit sådana förklarioger derigenon styrkt ifrågavarande utvandrare i den tror, att de handlat lagligt. Haravidal landträdea vid sin vä ren handlat eter erhållet bemyndigande veta vi icke. De pergoner, som utvandrat på detta sätt, blifva i Danmark också ansedda som danska undersäter, ty det ör ett faktan, ett flere af dem saratidigt blifvit uppfördrade at distrikts-1 kommandot i Axbenraa att anmäla sig som prenssiska soldater på fältväbelkontorct och af Danmark att infinna fig på de danska utskrifniogsmötena, ja, några af dem stå för närvarande i aktiv tjenst i danska armån. Under sådana omständigheter är det tydligt att distriktskommandots kungörelse af den 18 April måste frurkalia den största bestörtning och oreda bland Nordslesvigs befolknirg. Efter hittills gjorda tillkännagifvanden och bestämmelser har det icke blif. I vit klart, bvad de personer, som botats med straff såsom desertörer, skola anse såsom bestämmande för huru de skola förhålla sig. Del ba vid detta tillfälle blifvit kränkta i sin rätt I att sjelfva fritt välja, om de vilja vara danska eller preussiska undersåter, hvilket tyckes stå i strid med Wieafredens bestämmelser. Vi äro af den äsigten, att ifrågavarande, il distriktskommandets order omtalade personer icke obetingadt kunna dömas och straffas efter preussieka militärlager. Det synes varal absolut nödvändigt, att förat den frågan afgöres, om de i distriktskommandots ofta om-. talade .rder omnämnda personer äro preunssiske eller danska undersåter. Men för att på ett tillfredssiällande sätt kunna afgöra en I sådan fråga fordras framförallt att vinna tid. Om man vidare gör afseende på, att flere af dessa pereoner befinna rig i ett främmande l land, der de sannolikt icke en gång få se denna distriktekommandots order, eriedan den icke l: blifvit återgitven af de darska tidnpivgarna, och att derföre mången, som först efter den 15:Maj i Denmark får höra eller läsa denna iokallelseorder och då vänder tillbaka till Siesvig, oskyldigt blifver straffad som desertör, så tro vi oss med så mycket mera skäl kunna framställa den ödmjoka anhållan, att häns excellens krigsministern benäget ville utverka, ait den till den 15 Maj fastställda terminen efter omständigheterna blifver förlängd. Berlin den 10 Maj 1871, Callsen, ryger, Lassen. Tidningen Dannevicke uppgifver att den 15 dennes, då ifrågavarande termin utgick, antalet af dem som frivilligt enmäölt sig uppgick till omkring 200, och ett de nästan alla biifvit dömde till 7 dagars fängelsestraff på vatten och bröd samt derefter blifvit tsgre till militärtjenst på Sönderborg, der de dols exercera, dels verkställa skansarbeten. Det vida öfverstigande sotelet af desse 200 mann, anvrärker samma tidning, äro danske undersåter, gom man låtit underskrifva en förklaring cm att de önska inträda i ställningen preuesisko undersåter, oaktadt en sådan förklaring efter förleppet af den 6 åriga i Wisnfredens 19 artikel för utvandring gifna bstäcketiden naturligtvis är alldeles ogilig betydelsslös. Buru vederhörands myngheter vilja försvara, att de tagit desse danske undersåter, gom äro permitterade danske soldater, till preussisk militärtjenst, detta blifver satnrligtvis deras egen sak. Huruvida daneka regeringen skall kunna utverka rågon upprättelse för den behandling, som vederfarits dessa personer, i fall hon fordrar en sådan, kommer, att bero at den vändnivg underhandlivgarne mellan Kjöbenhavn och Berlin taga. De 6—700 med krigsrätt hoiade utvandrade mnordslesvigere, som icke efterkommit landtvärnskommandots uppfordran al den 18 April, vistas i Danmark och stå under den danska regeringens beskydd.l Om en krigsrätts-örocess mot descea personer kan naturligtvis, då de alla på fullikomligt lagligt sätt utvandrat, icke mera blifva fråga. För dem är frågsn blott, om de, såvida de önska det, kunna få tillåtelse att likasom de före den 1 Mears utvandrade nordslesvigare återvända till sitt hem härstädes och vistas här såsom danska ucdersåtef under de preussiska lagarnes skydd, men ntan preussiska estatsborgares sättigbeT och skyldigheter, Detta är det väsentföremålet för den härifrån till Berlin afgångna deputationens mission. Samma tidning meddelsr en protest från B eadstraps skoldistrikt i Röddiog socken i mot införandet af tyska som undervisnings-! ämne i åe danska skolorna i Nordslesvig, Ij denna protest säzes, att den tillämnade för; ; ; ändringen, om hon gexomföres, är den farligaste som skew på skolornas områe sedan år 1864.