Aftonbladet – 23 maj 1871, sida 3

ride under gatorna liggande afloppskanalernas tihvaif. Folkmassan förökades ännu, då kl. 4 en kordong af nationalgardister bildades, hvilken trängde folket tillbaka ända till Rue o Jdes Augusting, lemnande en öppen plats utät r Bus de Ja Paix, hvilken behörigen vattas,Ides på äkta parisiskt sätt och blef en bana latt utveckla ryttareskicklighet på för åtIskilliga officerare och msdiemmar af kommunen. De ilade af och an i fall galopp i loch redo ättor och vände och svängde på ett -I besynnerligt sätt, som snarare lämpade sig jtför en cirkus än för en kaserngård; men deras evoiutioner roade folkhopen, som tålmodigt väntades till solnedgången, då det blef tydligt, att saken skulle uppskjutas till fölIjande dag. Det befanns, att da medlemmar af den artistiska federationen, som med Courbet i spetsen hade beslutit detta vardaliska (dåd, hade spelat folkmassan ett litet puts; (ty deras förberedelser voro ej undangjorda, och arbetare hackade ännu på stenarne innanför de förhängds skynokena, tilldes: qvällen öfvergick till natt. Med godmodigheten hos en parisisk folksamling gick hvar och en hem till sitt, några missbelåtna öfver en väntad retelses felslåerde, men det allra största antalet i sina bjertan fröjdande sig åt uppskofvet med dödsdorens verkställande för bronspelaren, hvilken de ända från barnjäomen varit vande att betrakta med stolthet. Jouresl Officiel för i tisdags tillkännagaf positivt, att ceromonien skullo ega rum denza dag kl. 2, och folksamlivgen var större än någonsin. Rue de la Paix och platsen derbekom ända upp på trapporna af nya Operan var ett haf af bufvuden, och eiten af i kommunens aristokrati, som hade biljetter till j sjelfva torget, måste armbåga sig fram och tränga igenom vaktposteringarne före den fastställda tiden för att kunna vara säkra att få någon plats. Så långt voro alla deras anordningar nog dåliga: för att ingifva farhågor för framgången af försöket. Tre klena tåg skulle utföra dådet, under det tvenne bjelkar, fästade en på hvardera sidan om kelonnen, ekulle gifva den dess rätta riktning under fallet. Nu har, såsom enhvar vet, till jd af något fel i dess konstruktioa kolonnen alltid lutat något litet mot kaltuemivi;steriet, och åskådarna rörde sig oroligt hit icch dit, ovissa hur de skulle ställa sig, och fruktsnde att icke tillätventyrs den ramlande kolossen — en gång satt i rörelse — skulle I falla i en helt avnsn riktonivg än man tänkt sig. Den bädd, som skulle, mottaga densamma tycktes äfven vara förocderligt liten och smal, och det synt:s problematiskt, huruj vida icke denna kejsare af brons skulle bana: sig väg till något af hosen i grannskapet: och der göra ett lika ovälkommet som i oväntadt besök. Emellertid fortfor en trupp ii arbetare att drifva in kilar på det stäillej som blifvit sägadt, under det andra ladej sist. bandin vid gödselhögarn; och bo:ttogo de sx npke: och ställningar, som bhittills bortskymt deres arbeten. Kl. 204 an-j: kommo kommunens medlemmar till häsi, ät1 följda af sin -tab, tillsammans en beriden (trupp I: på omkring 200 i och ställde sig frara-: för hopen på Ruo la Peix, under det på gilven signal flere på olika punkter statione-: rade musikkårer börjades s ela upp ett virr-: varr patriotiska melodier utan att bekymra ! sig 0. tffekten af det hea. Trumpeternali gätvo siznal-och alla stirrade uspåt mot den i biändarde himmelea icke utan att först ha: försäkrat sig om en trygg reträtt genom nägon gästvänlig rotgå g i händelse at enj: olycka, gå man såg tågen späpnas Se, den rör tig!. Nej, set är ett moir, eom går: förb I Och efter en sekund al yuterlig ängslan brast ett af tågen och ryckte ned i sin : slinga flere män som vers vid vindspeet.. Och nu började ett Enotande och ett ska-! kande på hufvudena. Ahb, jag visste nog: att det icke skulle lyckas. Da skola biifva!! f nödsakade att spränga den i luften med krut. I Skam öfver dem för försöket! Hvaiföre kunna de icke låta den stå? sade en per-: son till sin granne. Den harkostatsimyc!! ket., Ja, det har den, svarade den andre. ! Den har kostat oss millioner menniskolif : på Tysklands siötter och bland Rysslands i snö. Försöket hade misslyckats, och folket i var firdigt att gå sin väg, då den underrät-;! teisen kom, ett kowrmurena icke skulle låta I gäcka sig på detta sätt, utan hade skickats efier mera tåg och redskap och föresatt sig! ast utlöra sitt beslut, kosta hvad det ville.!: Under tiden blickade den Löga gestalten ! j j ; f j å luget red på sina förföljare, till utseendet lika trygg sons någonsin, under det musikkörerna fortforo att spela och ryttarne ga-l lopperade omkring på torget. Kl var 3251: inaan de nya tågen kommo och fullt 5 innan ? de blifvit fästa på sin plats. De fästades icke vid so-let såsom de andra utan höllos, ett på hvardera sidsn af 50 matroser hvardera. Den direkta kraften var icke nog, och dorföre! hads de beslutitatt försöka hvad verkan flere på hvarandra följande knyckningar kune hafva. Askådarne logo åt dessa nys förberedelser och kunde knappast förmås att hålla sig i skygd för den omedelbara faran. Tågen slak-j nade och spändes äter vid den sista ansträng . niogen, och från den samlade mängden fram, bröt ett anvskri af förskräckelse för den kom i mande farsp, som syntes obsräknelig, då den i, store jätten vackiade under några sekunder j; och slutligen med ett fruktansvärdt bra. . kande, skilj ; smutsiga bä : oformlig masea a? metall. och stenfragmenter. låg nu der i ojowna ringlar liksom en väldig , orm. Skyllerkurame af trä på torget vck-. iade och iöilo öfverallt, under det ett moln af f smuts och stoft fördanklade det fallna vid-ja undret, och menniskorra sågo, slague af häp-!, t E d f i S 1 i å 4 e sig i stycken uti luften på dea man tiliredt för honom. En pad, på hvarandra, liksom olydiga barn hvilka slagit sönder någonting, som de icke hade loft. att vidröra. Häpnadens ögonblick var kort, och en skrålande hop rusade med ens in i det obehagliga dammolaet sant slogs och grälade om bronsoch stenbiiar, och en karl bredvid mig ryggade tillbaka, haifqväfd för ett ögonblick och harmset utbristande: Useh, hvad det stinker af kejsardömet !? Bildstoden hade fallit bortom gödselhögen och låg der, efter att ha sönderkrossat stenläggningen. med ena armen afbruten cch hufvudet skiljdt från kroppen, och qrvivnor sparkade och epotiade på honom, vildt viftseda med armarne och rot ! Lefve kommunen!? pande: ?Letve repobli