Aftonbladet – 23 maj 1871, sida 2

— Blindt allarm. Vid 10-tiden i går sfton gäfvo de vanliga brandsignalerna tillkänna att elden var lös och sprutmanskap, rakt, och främst af alla de fem tusen nyikna, som aldrig försumma någon eldsvåda, voro genast i rörelse. Två klämtslag -— elden var således lös på söder. Qötgatsbåccen hvimlade af folk. Hvar är elden lös? — Hvar brinner det? — På Katrina Östra Kyrkogata i 9-an. — Nej vars, det skall vara en träkaåk vid Nytorget och den är det då ingen skada på. Nu kommer stormsprutan, tian fråa kyrkmuren, vi följa med sprutan gossar! hördee några st de fem tusen ropa och folkmassan rusar framåt. Komna vrtanför n:r 24 Gätgatan hejdas strömmen af en stärre folkskockning. Allas ögon fiktas uppåt fönsterna, men en brinnande fotogenlampå i andra våningen var allt hvad eid, som konde upptäckas. Ar det inte här det biaer? hördes allmänna ropet. Nej bovars. — An, det ver före gligt, yttrade en del af de fem tusen, Folkskockningen härrörde at att en brandpostiskärra gått sönder; den skatfades en och räddningskåren fortsatte i ilmarsch, sin väg framåt Götgat n. Kommen till Jerovägetorget mötes den 2f tvenne sprutor med hurrande manskap i fall fert på väg norrat. — Nu ska ni få seatt det bridner på norr reed! hördes röster ur hopen, men man togs lyckligtvis snart uv sin villfarelse ganön en hetro med bredt sidenband på hatten och etaf i sin hand, hvilken hade den godheten att upplysa om att elden hvarken var lös på söder elier norr, utan att hela saken inskränkte sig till att man med vett och vilja tändt på några gamla halmdösar utanför Hammarby tull. Nyhetea mottogs med blandade känslor, syrnerligast at de fem iuser, som just voro lifvade för eldsvåda på qvällen. Man började vända om mot bemkusterna och hade eannolikt snart glömt hela oredan, om icke en och annan envis tornväktare fortsatt med klämtvingen långt efter sedan gatorna blifvit folktomma, 0 RE re