— Om bettlandet i hufvudstaden Fattigvårdsstyre!sen i Stockholm har uttärdat en uppnaning till stadens invånare att icke, uten föregärgen cogpraon undersökring i bettlande barns hem, till sådant, lika litet som till äldre arbetsför person, eom bettlar, lemna någon rllmosa, allra minst i pennvingar. Det inträffar nemligen haoklagligtvis, att barn inom skolåidern, i stället för att ordentligt begagua den undervisning, som i de allmänna skolorna kostosdsfritv står dem till buda, stryka omkring och bettia, tatingen oförtäckt, eller medelst utbjudande af frukter, blommor, tändstickor m. m. Det lättje falla, sysslolösa lif, som dessa barn föra, leder ofta nog till moralisk nadergåpg. Stränghetsåtgärder äro väl i detta fall behöfliga, he!st det finnes föräldrar pog pligtförgätna och samvetslösa satt de utsända sina barn, för att sjelfva utan ansträrgving förtjena medel till uppehälle; men enligt fattigvårdspämndens åsigt skulle detta olyckliga förbållande bäst motarbetas och följderna deraf förekommas, om tiggeriet blefve lönlöst, och om hvad barnen utbjuda, för att bemantla detsamma, blefva osåldt.