Aftonbladet – 22 maj 1871, sida 2

Article Image
sten, hafva två tjenare hållit sig dolda, Efter den ena hade nationalgardeskompanier upprepade gånger hållit jagt, men han förstod så ypperligt att gömma sig i det öfvergifna hotellet, der han väl kände till hvarje vinkel och vrå, att man aldrig lyckades tå reda på honom. Hans broder tjenade i Versaillesarmån. Slutligen blef han likväl trött vid detta tillstånd och flydde från Paris. Den andre tjenaren var få pass lyckligare lottad, att hans bataljon tillhörde en annan stadsdel. Samma erfarenhet som jag hafva mina bekanta gjort. Det finnes knappt någon större gård i Paris, hvarest ej personer dölja sig, hvilka undandragit sig tjensten. Icke sällan taga motvilliga militärskyldige sin tilllygt till förklädningar, i det de som den lättfotade Achilles kläda sig i qvinnodrägt. En at mina vänner reste häromdagen med ett jernbantåg till S:t Denis och träffade der ett ungt fruntimmer med högst blygsamt och tillbakadraget sätt, men hvilket plötsligt satte honom i förskräckelse genom att framdraga ett cigarrfodral. Denna förskräckelse förvandlades till munterhet, då damen uppriktigt tillstod, att bon var en ung man, som anlagt denna förklädning för att slippa undan från Paris. Dylika försök att fly förekomma hvarje dag, men de blifva allt svärare att verkställa. Det andragande, som de nordslesvigska deputerade vid den preussiska landtdagen ingitvit till krigsministern i Berlin med anledning af utvandringsfrågan, meddelas nu i de danska tidningarne. Deputationen fäster deri krigsministerns uppmärksamhet på huru i denna sak tillgått. Distriktkommandot för det 8t:de landtvärnsregementet (i Aabenraa) hade nemligen den 18 April utfärdat en kungörelse, hvarigenom en mängd landtvärnsmän, reservister och kompletteringsreservister (Ersatz-reservisten,) — i Haderslevs krets 336, i Sönderborgs 281, i Aabenraa 183, i Tönder. 88, tillsammans 888 — hvilka vid mobiliseringen 1870—71 blifvit inkallade i tjenst, men antingen icke efterkommit den till dem ställda inkallelseordern eller undandragit sig dess mottagande genom att utvandra till Danmark — uppmanas att så fort. som möjligt och senast den 15 Maj detta år anmäla sig i sina kompanidistrikt samt att om de efter den 15 Maj anmäla sig bli de behandlade som desertörer enligt lag; hvarjemte vidare i kungörelsen framhålles, att de, efter utfärdad inkallelseorder, i Danmark afgifoa förklaringar öfver anledningen till utvandringen icke kunna anses vara rättsgiltiga. Deputationen påpekar huruledes denna kungörelse måste framkalla förvirring och bestörtning bland Nordslesvigs befolkDing, samt huruledes det ifrågavarande manskapet blifvit kränkt i dess rättigheter att kunna fritt välja mellan att vara danska eller preussiska undersåter, ett förfarande, som de deputerade anse stå i strid med Wien-traktatens bestämmelser. Deputationen, hrr Callsen, Kriger och Lassen, hem ställer derför till krigsministern, att han villa otverka stt den till den 15 Maj fastställda terminea måtte enligt omständigheterna blifva förlängd. National-Zeitung i Berlin för den 17 dennes meddelar, enligt bref från Frankrike, att för närvarande stå ännu 560,000 man tyska trupper i Frankrike; men så snart fredstraktaten blifvit ratificerad, hvilket skulle ske föra den 20 Mej, skall halfva antalet återvända hem till Tyskland. Man sluter häraf, att segerintåget i Berlin skall ega rum i bör jan af Juni. Enligt bref från Florens skall det italienska parlamentet samlas för första gången i Rom den 5 Juli. Det tillägges, att alla svåigheter, som hittills legat i vägen för resilensets förläggande till Rom, lyckligt skulte rara öfvervunna, samt att konung Victor Omannuel snart skail taga Quirinalen i beittning. Det spända, förhållande, som i det cisleihanska Österrike länge rådt mellan ministåen Hohenwart och det tyska författningsvartiet, hotar nu att öfvergå till ministerris. Det lidelsefulla sätt, hvarpå det sistlämnda bemöter hvarje steg af regeringen utt genom koncessioner åt de icke-tyska naionaliteterna föranleda en försoning, gör den örstnämndas ställning ganska svår. 8ynerhet har grefve Hohenwarts förklaring i örfattningsutskottet angående tillämnademedifvanden åt Böhmen, liknande dem, som jorts Galizien, satt detta parti i eld och ågor. Att Böhmen icke kan ställas på amma fot som Galizien, stödjer partiet i ynnerhet derpå, att i det sicetoämnda lanet den tyska befolkningen utgör en försvin ande minoritet, men i Böhmen två femteelar af hela folkmängden, och att denna yrka befolknings rätt skulle lida genom att ifva Böhmen en sjelfständig ställning. Den lämnade mot Hohenwartska ministörens olitik riktade adressen till kejsaren skall roligen blifva antagen af majoriteten i deoteradekammaren, ty medlemmar af alla aktioner af författningspartiet ha sammans utit sig omkring densamma, Då ministång ställning från det tyska författningsparets sida är så hotad, fioner den sig så mycet mera hänvisad att söka stöd hos slaerne. Handelsoch åkerbruksministern dr chäffle, hade den 14 i Prag ett möta med ere bland czechernas mest framstående län, Vid författningsutskottets sammanträde d. 5, då diskussionen om det galiziska författingsförslaget och förslaget till införande af rekta riksrådsval afslutades, betonade Rechauer, Damel och Weber vigten fär de tya a Österrikarne af en uppgörelse med Galien och yrkade att en kömite måtte tillsäts för detaljbehandlingen af galiziska frågan sh riksrådsvalfrågan. En sådan komitö af medlemmar tillsattes äfven. Då under skussionen grefve Hohenwart på en af en FÅR PAR MR HEN ,SINA) KIA 2 a: Mö

22 maj 1871, sida 2

Thumbnail