Aftonbladet – 22 maj 1871, sida 2

husen sprang sönder, och torget blef heller icke skadadt, med undantag deraf att kolonnen genom sin egen tyngd gräfde sig ned i marken. Stämningen sedan kolonnen fallit var ytterst upprörd: folkhopar rusade fram under höga glädjerop för att plocka till sig metallstycken, under det tal höllos af kommunens medlemmar, hviika stigit upp på de nedfallna blocken; och röda fanor planterades på fotstycket. I tillgränsande gator hade ofantliga menniskomassor samlat sig, så att det var nästan omöjligt att komma bort från Vendöme-torget. Det var förbjudet att taga med sig några stycken af kolonnen, och hvar och en blef visiterad innan han fick lemna platsen. Den proklamation, som kommunens utrikesminister utfärdat till de stora städerna i Frankrike, lyder sålunda: Efter två månaders kamp, som aldrig ett ögonblick afstannat, stär Paris upprätt med oförsvagade krafter, utan att ha förlorat något af sitt territorium. Paris kämpar fortfarande utan rast eller ro, outtröttligt, hjeltemodigt, Paris har slutit förbund med döden. Bakom sina forter har det sina murar, bakom sina murar sina barrikader, bakom sina barrikader sina hus, som man måste tsga ett i sender, och i fall så blir nödvändigt skall man hellre spränga dem i luften än gifva sig på nåd och onåd. Viljen I, Frankrikes stora städer, stå såsom orörliga, känslolösa vitnen i denna kamp på lif och död mellan det kommande och det förflutna, mellan republiken och monarkien? Eller viljen I ändtligen upplåta edra ögon för den sanningen, att Paris är Frankrikes och verldens förkämpe och att det är förräderi att ej hjelpa det? I viljen hafva republiken eller också ha edra omröstningar ingen mening haft; I viljen hafva komwunen, ty on I förkastaden den skullen I afstå från er andel i den nationella suveräniteten; I viljen hafva politisk frihet och social likställighet, ty det hafven I skrifvit på edra programmer; I sen klarligen att Versailles-hären är bonapartismens, den monarkiska centralisationens, despotismens och privilegiets här, ty I kännen dess ledare och I ihågkommen dess tordna dagar. Hvarför dröjen I då att resa eder? Hvarför dröjen I med att jaga bort de usla agenterna midt ibland eder, dessa agenter för den kapitulationsoch skamlöshetsregering, som ännu i detta ögonblick tigger sig till af den preussiska hären medel att bombardera Paris från alla sidor på en gåovg? Vänten I till rättvisans sista soldat fallit för de förgiftade kulorna från Versailles? Vänten I till Paris blifvit förvandladt till en kyrkogård, hvarje dess hus till en graf? Stora städer! I hafven förkunnst Paris, att I skolen broderligt sluta eder till dess sak; I hafven sagt till Paris: I hjertat är jag med dig I stora städer! Manifesternas tid är förbi; handlingens ögonblick är kommet, då kanonerna fått ordet. Låten det nu vara nog med platoniska sympatier! I hafven gevär och ammunition! Till vapen! Resen eder, Frankrikes städer! Paris har sina ögon fästade på eder, Paris väntar att I skolen sluta en fast krets kring dem som fegt bombardera det och hindra dem frän att smyga sig bort undan det straff som skall drabba dem. Man glömmer icke Lyon, Marseilie, Lille, Toulouse, Nantes, Bordeaux och Eder andra städer — man glömmer icke, att om Paris dukar under i sin kamp för verldens frihet skall den hämnande historien hafva rätt att säga: Paris blef mördadt medan I lugnt sågo på hur mordet föröfvades. Kommunens nye krigsminister Delescloze har utsett två af sina förra medarbetare i Röveil till stabschefer, men för öfrigt ej gifvit krigsstyrelsen någon ökad energi. Då han sjelf är alldeles okunnig i militära frågor, söker han upplifva nationalgardisternas mod genom proklamationer, men uuderlåter att åstadkomma någon ordning i de många adm.nistrationsgrenar, som lyda under honom. Vid hans sida fungerar den så kallade krigskommissionen, som består af Arnold, nationalgardets organisatör, Avrial, direktör för arilleriet, Barlin, chef för intendenturen, och Bergeret, som skall sörja för anskaffandet af sandsäckar att fylla brescherna med. OCenralkomitån har häfdat sin ställning, trots ull opposition från de särskilda ministerierna. Dess mest framstående medlemmar äro medvorgarne Lacord, Tournois och Grelier. Den istnämnde var förr delegerad af inritesmiisteriet och har nu tillsyn öfver armens roviantering. Som militära chefer fungera Jombrowski, Wro lewski och La Oecilia. Jnder dem tjenstgöra generaleroa Bergeret, Sudes, du Bisson och Brunel. Dessutom fines en läkarafdelning, bestående af en öfverstabsläkare, en generalläkare för nationalsardet, en generalinspektör för ambulanserna, n öfverläkare samt en läkare med 2 assitenter för hvarje bataljon. Denna sanitetsår är pu jemförelsevis ringa, då kommunen ar en mängd särade att vårda. Om hura kommunen i Paris går tillväga ör att pressa manskap tilltjenst i nationalardet berättar Times korrespondent i Paris ett af sina bref följande: Kommunen för. öker nu förtviflade medel att anskaffa friska rupper. Dess agenter draga en kordong om : tt eller annat arrondissement, liksom det ällde en parforcejagt mot vilda djur. Darå förhöres noga hvar och en, som önskarl: assera, och i hvarje hus anställas visitatioer, hvarvid alla män mellan 19 och 40 år ortföras Men kan ej gå många steg på atorna, utan att möta sådana olyckliga offer, om bortföras. Hvar och en som ej har säreles giltiga skäl att slippa undan eller en od vän i kommunslrädet, instickes utan viare i marschbataljonerna och afsändes till ågot af fästens, hvarifrån det är svårt att . ndfly till Paris, då stadens portar hållast