Aftonbladet – 22 maj 1871, sida 2

) Den nu afslatade riksdagen kan icke kallas resultatrik; isynnerhet derföre att den Istora fosterländska fråga, hvars lösning man framför allt annat väntade såsom resultat af ij denna riksdag, förblifvit olöst. Den har dock -i så hög grad tagit tid, tankar och uppmärksamhet i anspråk, att det är väl förklarligt och i viss mån sng 1 om i öfrigt icke särdeles mycket kunnat åvägabringas på lag Istiftningens fält. Utan frukter i detta hänseende har 1871 års lagtima riksdag dock licke varit. Främst på kredit-sidan torde, vid en öfver-Isigt af hvad riksdagen gjort och underlåtit, Iböra ställas den nya fattigvårdslag, som efter långvariga förberedande arbeten samt mångI faldiga jemkningar omsider blifvit antagen. Denna lag skall utan tvifvel fullkomligt undanrödja de missbruk och det ofog, hvartill nu gällande fattigvårdslagstiftning gifvit anledning och hvaröfver man med skäl fört bittra klagomål. Vi vilja hoppas att å andra sidan deras betänkligheter skola visa sig ogrundade, hvilka befarat, att de nya lagstadgandena skola lägga ett alltför beqvämt Ihyende under den egoistiska hårdheten och bjertlösheten hos de bestämmande personerna inom en och annan iandtkommun eller ge anledning till en sådan konsiderationslös behandling af personer, som genom omständigheterna råkat i den yttersta nöd, att de temlligen summariskt betraktås som brottslingar och derigenom kanske i många fall kastas in K f brottets bana och förvandias till ohjelpiga samhällets olycksbarn. I afseende på den gifta qvinnans eganderätt har åtminstone ett litet steg blifvit af riksdagen taget; en första bresch är genom riksdagens uttalande skjaten på den mur af stel fördom, bakom hvilken man hittills förIskansat sig i detta fall. Man bör kunna hoppas, att en kommande riksdag, sedan saken nu på fullt allvar biifvit bragt å bane och efter det en ytterligare utredning af ämInet ur praktiskt juridisk synpunkt erhållits, skall våga fatta beslut, som verkligen afse att närma vår lagstiftning på detta område till dea, som existerar i de flesta civiliserade I länder. Vattenoch brödstraffets afskaffsnde har strandat på konservatismen inom Första kammaren, som ganska tvärt förkastade till och med det lilla steg i denna riktniog, som var föreslaget af lagutskottet; men då Andra kammaren med ganska mycken bestämdhet uttalade sig för en fullständig reform härutinnan, torde man kunna anse frågan härom lvara definitivt ställd på dagordningen och hoppas, att det icke skall dröja alltför länge innan denna barbariska straffart helt och I hållet försvinner ur vår lagbok. Bland det mest glädjande vid riksdagen är beslutet i tråga om sättet för statens understödjande af enskilda jernvägsläggningar och den bestämmanderätt, som vid fördelning af låneanderstöden blifvit lemnad åt reIgeriogen. Mycket för vår kredit utomlands menligt vingleri har härigenom blifvit förekommet, på samma gång en damm blifvit satt mot den flod af korruption och köpslaI gande emellan de enskildta intressena, som så lätt följer med jernvägsfrågorna och stundom bidrager att förrycka andra riksdagsfrågor samt menligt inverka på representationens arbete i sin helhet. Oaktadt statsutgifterna blifvit betydligt förökade, vid en j2mförelse med närmast föregående pel og red — ett ämne hvartill vi utförligare skola återkomma — har den nödiga statsfyllnadssamman kunnat åvägabrin. gas, utan anlitande af låneutvägen, men med en förhöjning af 50 procent å bevillningen efter andra artikeln. De ökade statsutgifterna ha isynnerhet berott på extra anslag för försvarsväsendet, i det omkring 5 millioner mer än vanligt i år blifvit ställda till regeringens förfogande i och för försvaret, oafsedt att lilla kreditivets 1a million blifvit för samma ändamål använda. Den boredvillighet, hvarmed representationen gått till mötes regeringens anslagsfordringar i afseende på försvarsväsendet, liksom förhandlingarae inom riksdagen såväl rörande dessa anslag, som om den stora organisationsfrågan, vitna tillräckligt derom, att representationen hyser samma åsigt som : regeringen, att en samvetsgrann vård om . rikets välfärd icke medgifver något dröjsmål med landtförsvarets ordnande, och att de, som anse att man saklöst kan till en obestämd framtid uppskjuta ordnandet af denna vigtiga angelägenhet, utgöra en försvinnande minoritet. Regeringen har för sin plan till försvarsverkets organisation haft stöd af ett flertal inom representationen; ty pratet derom, att icke ens Första kammaren skulle härutinnan ha understödt regeringen, är ett follkomligt nonsens. Första kammaren antog utan alla vilkor regeringens värnepligtslag; den skrifveise till K. M:t, som på samma gång af kammaren beslöts, afsåg ju endast att visa, att kammaren icke vore ovillig att med afseende på de nyinträdande förhållandena medgifva vissa jemkningar och lindrinar i indelniogsverket, hvilken förmedlande åsigt äfven uttalades af den betydande minoriteten i Andra kammaren. Under sådana förhållanden är det ganska naturligt , attregeringen låter utarbeta ett förslag till sådana lindringar och framlägger det tillsammans med värnepligtslagen för representationen vid en urtima riksdag, der man ostördt kan helt och hållet egna sig åt denna vigtiga sak. Och då regeriogen beslutit sig för en urtima riksdag rörande detta ärende, var det utan tvifvel rätt, att detta i trontalet meddelades representationen. Regeringen uttalade derigenom oförbehållsarut, i fall öfverensstämmelse med dena patriotiska stämi råder i landet, att frågan står på Le RK a VR RR