Aftonbladet – 20 maj 1871, sida 2

hvilka märktes utom universitetets lärare och tjenstemän landshöfdingen i Malmöhus län von Troil, öfversten för Södra skånska infanteriregementet von Porat, medlemmar af stadens magistrat, presterskap, stadsfullmäktige och öfriga korporationer inom samhället, närboende godsegare samt åtskilliga af Torna och Bara häraders kyrkoherdar, hunnit samlas ä Carolinasalen, afgick under klocktringning processionen, anförd af universitetets prokansler biskop Flensburg och afslutad med studentkåren med sina florbehängda fanor, till akademiska föreningens festsal. Under musik af Södra skånska infanteriets musikkår, som utförde prins Gustafs sorgmarsch, intogo de församlade sina platser å ena sidan af salen. Den andra sidan af salen jemte gallerierna voro upplåtna ät i festen deltagande talrikt församlade damer. Festsalen var för tillfället särskildt dekorerad. I fonden, som var helt öfverdragen med svarta draperier, syntes å en hängande fana isvenska färgerna, till hvilken i draperier slöto sig svenska, norska och holländska flaggor, drottningens krönta namnchiffer, närmast omgifvet af de förenade rikenas och Hollands vapensköldar samt öfliga sorgemblemer. Fondväggens nedre del var dekorerad med friska granar. Festen började med afsjungandet af första afdelningen af en kantat, författad af docenten H. Hallbäck och hvartill kape!lmästaren W. Th. Gnosspelius komponerat musiken. Denna var ett väl genomtänkt och fullkomligt utarbetadt verk, värdig och melodiös samt förståndigt lämpad efter de förmågor, som i fråga om utförandet stodo kompositören till buds. Första kören (c moll), andra (ess dur) och slutkören (c dur) sjöngos af en blandad mansoch fruntimmerskör, ackompagnerad af instrumentalmusik; recitativet, för tenor i ass dur med öfvergång i g dur till arian, likaledes med ackompagnement, sjöngs af en medlem af studentsångföreninfa och qvartetten (f moll) sjöngs af en stuentqvartett. Efter det kantatens första afdelning var sjungen, besteg professo: A. Th. Lysander ta!arestolen och tolkade å universitetets och akademiska föreningens vägnar den saknad och sorg, drottningens bo:tgång väckt samt tframstälde en bild af den hädanfarnas verksamhet och egenskaper såsom menniska och drottaing. Sedan minnestslet slutat, atsjörgs senare delen af kantaten, hvarefter den enkla men värdiga festen var slut, och de deltagande i processionen begåfvo sig tillbaka till Carolinasalen, der samliogen upplöstes.