Aftonbladet – 19 maj 1871, sida 3

EARLES DENE.) Översättning från engelskan Thora Hammarsköid. Men slotiigen blef det dock henne klart, och med återvunnet medvetande kom äfven en nästån onaturlig styrka. Hon satte sig deles upp, hon bjöd till att ropa sinmake vid hamn, hon sträckte ut sina armar och lyssnade, men intet afdbröt den dödslika ezsarnhet, hvari hon befann sig, och med ett dämpadt utrop af klagan, sjönk hon åter halft medvetlös tillbaka i vagnen. Huru länge hon låg så, är svårt att säga; för henno tycktes det vara seklar; men vi veta alla att mänga sekler kunna rygimas inom en kort stand af vårt lif. Särdeles länge kunde bennes ensamhet likväl svårligen vsrat, emedan troligtvis något försök till meddsiande då skulle gjorts från Prö-auxFieurs. Siatligen hördes likväl ljadet af två talande röster, hvilka på samma sida omströmmen som hon var, alitmera närmade sig. År du säker på, att vi befiona oss på vägen, Jules? frågade en person. Säker är ett starkt nttryck. Jag är aldrig rätt säker på någonting. Diable! hvad jag fryser!, Fryser, säger da? Jag svär på, att om vi inte inom en half timme hinna till någon mensklig boviog, så är det slut med mig: Mina fötter äro alldeles stelfrnsna. Tag dig en klank bränvin. Hvem kan säga hvar han befinner sig bland dessa fördömda berg? Hvilket dån af vatten! ) Se A. B. M 110—113 0