STOCKHOLM den 17 Maj. Den pu ankomna finska posten bekräftar dena underrättelse, som vi redan i går meddelade efter en öfver kontinenten gången Petersburgtidning, nemligen att 141 studenter vid Helsingfors wniversitet blifvit relegerade. Förhållandet med hela denna sak, som under några veckor hållit den bildade allmävheten i vårt östra brödraland i den yttersta spänning, är i korthet följande. Den från 1808 års krig berömde finske krigaren C. V. Malm, hvars namn äfven för den större svenska allmänheten är kändt genom Fänrik Ståls Sägner,, ligger begrafven på Jorois kyrkogård, utan att någon vård är rest på hans graf. Till följd af ett initiativ från nämnde socken började en insamling för en dylik minnesvård inom Savolax och Karelen: Vid underrättelse härom beslöt universitetsungdomen i Helsingfors att medverka till ändamålet och föranstalta en större insamling. Mot denna insamling uppträdde på ett särdeles häftigt och stötande sätt den officiella Fiolands Allmänna Tidninzo, som för närvarande redigeras af en i Finland i yttersta grad impopulär, för att icke säga förhatlig person, en hr Nordqvist, hvilken såsom lärare i ryska språket echållit titel af professor. Hr Nordqvist förklarade i flere artiklar denna plan, att genom offentlig insamling resa en grafvård öfver Malm, vara i högsta grad otillständig, emedan den kunde vara sårande för den ryska nationalkänslan. Sådana yttranden voro naturligtvis i hög grad egnade att kränka den finska nationalkänslan; men de artiklar, i hvilka de sjelfständiga tidningarne i Helsingfors ville bemöta hr Nordqvists framställningar, blefvo den ena gången efter den andra undertryckta af pressombudsmannen. Då Finlands Allmänna Tidning samtidigt härmed fortfor att håna den fosterländska känsla, som legat till sund för tanken på minnesvården öfver alm, nådde förbittringen mot hr Nordqvist slutligen kokpunkten. Ena afton i midten af April månad skockade sig ett stort antal personer utanför hans bostad, för att genom 8 k. kattmusik afgifva en opinionsyttring, då något uttalande genom offentligt tryck icke medgafs. Man gick dervid ända derhän, att sönderslå fönstren, till hvilken excess dock hr Nordqvist sjelf lärer gifvit avledning genom sin utmanande hållning. Han gick nemligen fram till fönstret och tackade för serenaden med bugningar och leende min, hvilket hade till följd, att några af lergökarne, på hvilka man musicerade, flögo mot fönstret. Blott en del af dem, som i uppträdet deltagit voro studenter; men som vanligt blef det universitetets lott att få sitta emellan. Stadentafdelningarne sammankallades redan följande dag; nnoiversitetsmyndigheteraa uppmanade dem af deras medlemmar, hvilka i demonstrationen tagit del, att sjalfmant gifva sig tillkänna. Denna undersökningsmetod, som grundade sig på sjelfangifvelser, och enligt hvilken afdeliniogarne blefve en polismakt i de disciplinära universitetsmyndigheternas tjenst, afvisades af samtliga afdelningar. Studentkåren sammankallades nu; vicekanslern förnyade den gjorda uppmaningen under utvidgad form, i det ej blott de, hvilka tagit del i demonstrationer, utan äfven de, som vid densamma ej vårit närvarande, samt de, hvilka bivistat några förberedande möten, borde på skilda listor anteckna sig. Studentkåren, som än mindre kunde gilla, att ytterligare en indirekt apgifvelse mot kamrater begärdeg, vidblef den af afdelningarne hyllade åsigt, utan att dock dermed vilja binda enskilde studenters handlingsfrihet. Följden blef att sex namn antecknades på de icke närvarandes lista. Nu rördes larmtrumman. Vid ett nytt studentmöte följande vecka förklarade rektor, att universitetets tillstängning med ty åtföljande svåra följder var öfverhängande; han hemställde emellertid till afdelniogarne att sjelfva undersöka och slutföra denna sak; i annat fall skulle disciplinskommissionen upptaga densamma. Sedan dess utom säkerhet erhållits, att i intet fall afdelningarnes domslut, huru de än utfölle, skulle missbrukas till förmån för de disciplinära undersökningar man måhända kunde finna nödigr att på annan väg ytterligare anställa, skreds till den åtagna pröfningen. Resultatet af dessa studentkonferenser blef följande: En mängd studenter erkände sig skyldiga till oljud på gata och åtta af dem till fönsterioslagning. Den senare kategorien blef af kamraterna ansedd skyldig till relegation på 4—6 månader. Men härmed var saken ännu icke utagerad, ehuru man kunde trott, att allt, som med fog kunde begäras, nu var uppfyldt. Etter det ett af vicekansler sammankalladt studentmöte blifvit kontramanderadt, måste afdelningarne ånyo hålla möten. Det gällde nya medgifvanden; oaktadt gifna enskilda försäkringar päyrkades nu, att afdelningarne skulle för rektor uppgifna namnen på de studenter, som deltagit i oordningen. Atldelningarne stannade i olika beslut röranp