Aftonbladet – 16 maj 1871, sida 2

Men du är ja i alla fall qvar på denna sidan af bergsströmmen? Mycket sannt, nådig herre. Men just der vi stå kastsr sig vattenmassan tvärt ned i floden.s Jeg inser inte hvad det kan bjelpa saken. Jag skall förklara er det, nådig berre. Klippan, som jag visade er, skjuter. ut på sned öfver fallet. Sedan jag välkommit ned på den, har jag bara att sänka mig ned från dess yttersta kant och jag står på andra sidan.? Aha, nu ser jag! Afståndet är inte alls långt — tåget räcker godt till. Jag kommer ned på en beqväm sluttning och är spart framme vid Pråaux-Fieura.n Da känner vägen? Crenons! Skulle tro det! Då jag kormer ötver skall jeg ropa och ni slår en rännsnara på tåget och fäster det omkring trästubben.. Jag förstår! Tåget tjenar blott till att gifva dig stöd vid nedstigandet. Det är allt, nådig herre. Och föröfrigt ingen fara? Förstaget har inte ens några svårigheter för den som natfört det många gånger förut och som känner platsen. Hur Jänge blir du borta? Om alit går efter önskan, får ni hörs mig ropa er om två timmar. — Två timmar! Mon Dieu!s Men, nådig berre... Hör nu, hvad jag vill säga dig, Pierre. Det är endast alltför troligt att om tvåtimmar skall all hjelp vara tör son för min hustru. Du vet bur sjak hon är och du hör detta gräsliga tjut, som med hvar stand kommer närmare. Jag kan sjelf svärligen räkta på att få lefva två timmar härefter; men har