Aftonbladet – 15 maj 1871, sida 3

EARLES DENE) Öfversättning från ergelskan al Thora Bammarskötd. 2. Under det att solta samtal egde rum och efter dess slut, skred sD bondvagn, ut n fjedrar och dragen af ett par starka maolåsnor, långsamt framät en väg, som ett godi siycke derifrån hade tagit af från stora landsvär gon mellan Besangon och Lans-ls-Sa0lnier. Janvariqvällen — eller som månaden nu hette: Nivöse — var bittert kall i denna bergstrakt, hvars högsta spets är mont Jura. Kölden var så stark att den hindrade snön att mer än i sparsamma flingor falla från de tunga, blygrå molsen. Hade det snöat på allvar, skulle vägen blifvit ofarbar för de rosande. Vagnen, at klumpigaste giag, fortskaffades blott med största möda af mulåsmnorna och svårighetan var så mycket större, som vägen gick uppföre. Körsvennen, en ung man, som synbarligen tillhörde landets lägre befolkning, gick bredvid åsnorna, talade till dem på en okänd dialekt och kastade emellanåt en blick på molnen soma hotsnds hängde öfver de resandes hufvaden. Hutudant hans atseende under vanliga förhållanden var, lemna vi derbön, nu hade det antagit en ganska dyster karaktor. Han bar vid sidan en lång, spetsig knif utan slida, stucken genom ett skärp som måhända en gång hade varit trefärgadt; trots kölden voro havs föt er bars, kläocraa i trasor och detta till den graå att man ic. Vidare kande säga ar forma de olika plagger Valö: 3 stället för mössa hade han: en linnebucd ej hårdt lindad om panSå A B. Ni 110,