Aftonbladet – 15 maj 1871, sida 3

tande, som hördes, var föga likt flodens vanliga, dämpade brus. Hvad är det? Nog vet jag det — nog känner jag igen strömmen La Rochette. Befinna vi oss då inte på vägen? Ha vi kört vilse? Vi befinora oss på hvad som har varit vägen, nådig herre. 3. De resandss belägenhet var nu mer än kritisk — den var ytterligt ferlig. Sedan vägen blifvit genomskuren af den uppsvällda bergsströmmen, syntes ingenting vidare vara att göra, än att söka tillbricga natten; der man betaza sig, Hurg skulle iikväl dettas låta verkställa eig med något hopp om att lova, då morgonen randades? Såväl adelsmannen som vägvisaren stodo en stund tysta. Slutligen sade den senare: . Herr markis! : Nå väl? På flodens andra sida, högt uppg bland bergen ligger en gård, på sidan af den der kullen, som ni kan se här. Den lilla gården kallas Pre-aux-Fleurs. Ja — och några mil längre bort ligger en annan som heter Les Vacheries. Som båda äro belägna på andra sidan floden, så tyckes det mig att den ena kan anses precist lika nära som den andra. Jaz siår och tänker på en sak, nådig herre. Och det är? Jeg tror mig om att kunna komma ditöfver.n Jaså. Nåväl, rödda dig om du kan. Bättre att tre omkomrma än fyra.s (Forts I