Aftonbladet – 15 maj 1871, sida 3

Skola då desta förde röra på Big mera? De må a det, nådig herre, såvida vi inte al mans skoja bli pedsnöadex Näväl; — i väg dälv Mulåsnorna menades nu åter att föra de denoa gång med verksamuppmuntrande ord. Men då en började gå, blef det icke deras skuld att färden blot: gick fot för fot: hade det varit dem möjligt, skulle det utan ivifvel burit al i galopp. Bom det nu var, skredo de resande dock småningom vidare medan snöstormon slog dem i ansigtet, kölden gjorde deras leder stela och vargarnas jut ljödo för deras öron. Yrde icko snör igen vägen för dem, omringades de icke af hungriga vargar, gåfvo deras krafter ej vika, så var det kopp om att de under nattens lopp skulle hinna ott väl behöfligt herberge. Men på en gång stannade mulåsnorna. Hvarken slag eller tilltal förmådde röra dem från stället. Markisen slog och hotade, Pierre ropade uppmuntrande ät dem — förgäfves! de voro likgiltiga för piskan, såväl som för hotelser och smicker. Till slut lät Pierre dem stå, skyddade sina ögon, eller rättare sitt öga med henden, gick några steg längre fram och såg sig med granskande blickar omkriog,. Hastigt sprang ban tillbaka, grep med kraitig hand i betsiet och tviogade mulåsnorna att draga sig några steg baklänges. Herr markis,, sade han, ske Guds vilja! Vi kuona ej komma till Les Vacheries.v Hvad säger du? Och hvarför inte? Lyssna, herr markis!, Msrkieen lyssnade. Jag hör endast floden, sade han. Det är ej floden ni hör, nådig herre. Så låter inte den., . Han hade rätt måa kreatur inte de stackars dj: et skarpa, högljudda ry