Aftonbladet – 15 maj 1871, sida 3

ett tecken upp ur skogen, ren i den dunkla qvällen såg denra bergstopp snarare ut som en ofantlig molnmassa, Oberäknadt de svårigheter som snön framkallade, var vägen ej ntan sina faror; den sträckto sig zemligen lävgs floden och ehuru banken icke var tvärbrant, var slottningen likväl skarp nog, för att, i händelse vagnen kom för närs kanten, en olycka lätt skullo kunnat inträffa, De resande fortsatte en läng stand färden utan att yttra ett ord, såvida men ej dertill bör räkna de uppmuntrande rop körsvennen ställde till mvlåsnoraa. Slatligen khördes en kaslvöst ropa fråa vagnen: Pierrel, Nådig berre? svarado ledsagaren och ärde hufvudet ditåt. Låt bil att kalla mig snådig her: Hur lant är det till Les Vz heijes? .n Han mara er på mulåsnoras sig af samtalet, för att sakta sina steg. Det bisf alt mörkare; molnen säckte sig allt djopare, tills den höga teppen i södel var aildeles gömd af dem. Hvad floden beträffar, ralada den sing böljor lika svart som o3 det varit Å Pierre! hör net. Nådig herre ? Haur mänga gånger skall jsg bedja dig att ej kalla rig nådi e?k Hur läng dröjer det, innan vi äro framme vid Le: Vacheries? Vägvisarens höjde på axlarne, — en talande åtbörd, som likväl icke bemärktes a nådig berm, hvilken ånyo upprevade sir fråga. Vi äro der inom mindre än tre timma — ifall vi alle komma fram i qväll Vi måste hinna dit i afton 28 ånyo rösta från åkdo