Det blir snö, blåster den gamla qvinnan. tilltar.. Då lär det väl bli det bästa att jag utsätter fru Margot för en liten oro. Bättre det än att gifva henne skäl derför. Om jap endast visste att er Pierre hsdå ett så godt qvarter denna stund som jag har det. Och herr markisen med. Och markisen med. Ack, det är en förskräcklig tid vi lefva uti, mor Cathon! Menniskorns ha blifvit vansinniga, tror jag. h Ja, min far; ni och jag minnas bättre tier. Att släpa sjelfva konungen till schavotten! Det är inte underligt att Gud med sitt straff hemsöker detta land. Jag kan ejöfvervinna min fruktan för att vi alla skola få lida för vår herres och busbondes synd bäruti. Ack, min far, säkert skall Gud beskydda gina trogna. Ja visst, ja visst, mor Cathon; vi skola sätta vårt hopp till Honom. Hura är vädret nu? Det börjar snöa och är alldeles mörkt. Jag måste väl stanna då — om jag blott kunde få ett bud till fru Margot att jag är här. Tror ni inte att hon gissar sig dertill? Kanvhända. Dieu! vu kommer jag ihåg att det på dagen är precist fem år sedan jag första gången såg vår rådiga herre. Hvad allt är förändradt sedandess!, Ni är lycklig, min far, som med egna ögon fått skåda markisen. Jen, fortfor kyrkoherden, talande halft för sig sjelf, ja, jeg kan inte tro att en man, sådav som han, så ädel, så högsinnad som han syntes mig vara, kan hafva delta pit i ett så syudigt beslut. att han sj skull: hälla med sin rättmätige herre och konung.. Visst har han det, min far. :