jintresse i ailt hvad som rörde honom, utan at denna kävela innefattade något sjelfviskt hop; om Änunpu vidare frikostiga gåfvor. Hos menniskor, som under bela sitt lif varit vana ati :vända sig endast till Gud om hjelp och som fiona sig likväl icke vara belt och hållet glömda at sin nästa, ingår en vida djupare känsia än vanlig tacksanihet i hvad de erfara för sin första, jordiska välgörare. Att vigtiga hänselser tilldrogo sig, derom spred sig ryktet någongång ända till Saint Felix. Först börde man omtslas att markisen var en den mest nitiska förfäktare af folkets rät. tigheter, äfven emot bans eget stånd: fördelar. Hela Saiot Felix. blef då girondister, med undantag at kyrkoherden, som ännu hö!l fast vid da gamla äsigterna; och emedan han var mycket afbållen af sin församliog, antogo allmänhetens åsigter en underlig, blandad karakter af republikanism och barnsligt from tro. — Deras själasörjare måste ha rätt och egendomsherrn kunde icke ba orätt. Logiskt var detta icke, men det gick likväl för gig, ty idenna undangömda vrå af verlden var girondismen lika mycket som katolicismen ett ätone för hjertat, men ails icke för hufvudet... Derföre, då Mirabeaus tid var förbi och byfolket fick höra att deras herre var blifven en vän till Vergniaud och af ogen fri vilja hade afhändt sig alla sin rangs företräden, blefvo också de nästan jakobiner, likväl allt fortfarande titn. lerande sin busbonde: Herr markisen,. Nästa nyhet de fingo om honom, var att han hade röstat för konongens död; ehura en rysving genombäfvade alias hjertan, ebura kyrkobe den hade mod att öppet uttala sin afsky öfver ett mori på Ludvig den helices ättliog, fanns ändå ingen i bela byn, som icke fortfor att vara lika loyal för markisen af Oroisville. Sedan hördes han ej vidare af, förrän