pra VESAIDA PTROMM MA OLMUUS IUTIURICLD BLL al tt fartygen Chapman, Gustaf Adolf och Sundvc inkommit till stadoa i dag på förmiddagen LITTERATUR-TIDNING. å j Innehåll: Söderifrån. Sonnetter. — Montgomer:; N Cedörhjelm, Dikter. — Hofberg, Förteckning ö h ver Nefikös fasta fornlemningar. — Dansk och nors litteratur. — Liuerata?. och korstnotiser, fr lad 0Söderifrån. Sonetter (Stockholm, Flip Mor deosons förlag.) I flera afsaenden äro dessa poemeren syn nerligen tilltalande företeslse; ty oafsedt de anonymitetens bshag som alltid åt ett talang fullt förstlipgsarbste skänker något pikant oc! här säges stå i summanhaog med en refuse rad prisotdelning, röja sig i denna lilla dikt samling en ovanligt god urskilning i val a imnen, ett betydande välde öfver formen oc! sn verkligt poetisk ingifvelse, Derjemte tord: vara skäl att lägga e till den brist på affektation, på all sentimental sjelfbespegav, som ytterligare gifver vitaesbörd om författarens goda sinak, och öfver hufvud taget den friska Hifsuppfattning, som nästan alitigenom gör sig gällande och bleti mycket sällan utbytes mot en mjeltsjuk trånad, sådan som i sonetten .Moln och strålar,, der författaren säger sig älska glansen i ett öga mest när den skinrar fraw dock ur en tår, och hjertats dystra barn deri sig lögas. Hvad månne hjertats dystra barn egentligen vill säga? — Heia denna tanke förefaller för öfrigt något matt och trivial, i motsättning till hvad eljest plägar vara förhållandet i dessa dikter, ty jast det är annars deras styrka att kanna på ett klart och vsckert sätt gifva en fulit afrundsd form åt en tenke som ej blifvit lånad, utan är förf:s egen. Någre mindre lämpliga uttryck, sådana som: men stoppl. (sid. 10), hvilka i den eleganta sonettformen göra ett störande och nästan löjligt afbrott, skulle dock kunna i sammwanhenrg härmed aumärkas, Flera af dessa små dikter äro emellertid verkligt folländade och vi göra oss ett nöje att anföra ett par som prof: Italienarns lynne. Har du sett Söderns son i raseri? Sett lågor ur hans svarta ögon ljunga, Sett barmen uti vreda vågor gunga Och bryta hatfullt ut i vilda skri? Och så en stund derefter — allt förbi! Hur ömt ban smeker sina barn de unga! Så mildt, så smäktande blott han kan sjunga uch lägga känslans hela glöd deri. Hvad han sin fosterjord ändå är lik! Ty knappast en natur är skapad vorden Så öm, så mild, så varm, så kärleksrik. Men stundom går en storm i nejden fram, Som kastar drufvor gnistrande till jorden Och hotar bryta af olivens stam. En munk. Har ståtlig är han ej, der han går fram, Trots brana kåpan, repet omkring lifvet, Trots fotens hull är bart och sönderrifvet, Trots långa skägget aldrig sett en kam. Mild ser han ut, och ändå allvarsarn. Och 23 hans panna står i rynkor skrifvet, Att fast han nu bär ödet undergifvet, Förr mången tår dock sprängde ögats dam, Det bor intelligens i denna blick -— O, den som ändå klostren öppna fick Och ge åt jorden några andar stora! Det fins så många narrar ju och nöt: Dem sedan geraa man i kloster slöt. På bytet jorden skulle ej förlora. Eharu det är en bisak, torde vi böra tillggn, att den lilla bokens yttre utstyrsel föeter den uteöktaste och smakfullaste eleans; papper och tryck sådara som endast jäga bestås till de dyrbarsste praktverk, telvigaetten poetiskt vacker och väl utförd. —— ooo PF PA PY ok I Cen likter of Hugo Montgomery Cederhjelm. ( Orebro, Abr. Bohlin.) De som a av vår tid är icke possko kuona i denna nyss utkomra ganska idlyltiga diktsamling ötvertyga sig ätmin-: on9 derom att versifikatörer med mycken: dighet i pennan och förmå att i sina -— NO AR nm ÄN