:sig med en utländska. Kyrkoherd ovu något mera. Ungefär ett år förrän go peralsteterna samlades, hade den fromme pre. sten för första och ends gången i sin lefnar gjort en resa till Paris; ett han derstäde: skulle efterfråga burudan person markisen ai Croisville var, är helt naturligt, Hvsd har hörde kunde ej vara rätt behagligt för er landtprest af gamla skolan. Han hörde markisen omtalas som en bel esprit som icke så litet roug och dertill som en man af sin tid — en filosof,, hvilken svärmade för menniskavs rättigheters. Men då ban efter mycken tvekan bemtade mod och gjorde den höga herin en uppvaktning, fann hen sig ej mindre förtjust än öfverraskad. Orsaken, hvarför ban sökte töreträde, var att han ville bedja om rågon bjelp för sin fattiga hjord, och ej endast blef han sjelf bemött med den ficests artighet och välvilja, men dertill vid afskedet begåvad med en så frikostig bjelp år sin församlivgs fattiga, aw vördaad och kärlek tör namnet de ÖOroisville, från dec storden blef en trospunkt i Saint Felix, Förhä:landet var, att det just då passade sig väl för markisen, som var en man af sin tid och erkänd filosof, att visa ett ovanligt drag af ädelgvod för en hop rmenniskor,.som i verkligheten ej intresserade honom det allraminsta, ehuru de händelsevis voro hans underlydande. Omtanke för folkets bästa hade, ehuru nästan väl sent, blifvit på modet vid hafvet och markisen gjorde sig säker på att bass frikostighet på ett eller annat sätt skulle hinna ända fram till konungens eller drottpisgens öron. Att hvarken kyrkoherden eller bans församling kunde skåda långt, var likväl naturligt. Från den tiden blef emellertid markisens tillvaro ett mera verkligt faktum för havs underhafvande. De började taga ett lifligt