VV nn Saint Felix var en liten oansenlig plats, asides belägen och med en ringa folkmängd. Men det var ej dess oanserlighet som gaf sä kerhet, ty vid denna tid betydde dssa båda egenskaper ingalunda detsamma. Ej haller hade byn sira politiska åsigter att tacke derför, churo den visserligen, i likhet med största delen af det onpgifvande distriktet, var strängt ropublikanskt siunadt, ty just ou hade guiloinen fått större lust till republikeners halsar, ön till rojalisiers. Rätta skälet var, att vid den tid då vår berättelse börjar, ingen enda karl i sin kraftfulla ålder, mer än kyrkoherev, frngs i byn, och fader Lsnrent var en så fredsälskands man, att han knappt skulle velat göra en mygga något förovär. Också vördades han högt af byns qvionor, ehara han sidrig, som deras fäder och mäoner och bröder, hade ombytt åsigter med årstiderna. Ett annat skäl var att, åtmicstone under vintern, ingen utan oondvikligt, tvingsnda anlsdving kunde tänka på att besöka orten. Naturen hada gifvit den ett starkt värn i köld och m gjorde alls färder i närheten både svåra och farliga. Orsaken hvsrföre denna fristad jast no blifvit öfvergifven af sin fredliga befolkning af herdar och v-dhouggare, fordrar en förklaring. n till Saint-Felix, den tid då dylika ävpu hade sina herrar, hade varit a cf Oroisville, eller Crviile, som han 8 al swa vasaller. För dem var hen engonäma, försTOpp: ppen san. Alit hvad byns låvarande befolkning före 1788 hade känt om markisateg då lefvande innehatvure, var t han ver en trettio års ung man, att han ristades mycket vid hofvet och att han gift