AA Mb INIUG al UTLLA IDUVJJURA JAR, Grönland utgör, såsom bekant; en emellan FE ropa och det egentliga Amerika belågen kontwe vers sydspets ligger ungefär under StocEhol breddgra ;.. modån deså nörrä del sttäcker sig . mot 10) svcbska mil högre mot norden än d Skandinaviska balfön. Trots det vackra, men q gentliga namn, som landet fått af dess första up täckare, den Norsk-Isländska fribytaren Erik Röc med öppet erkänd afsigt att dermed locka nyby gare till stället, möter man öfverallt då man er tränga in i landet, på ett obetydligt afstå från kusten en hög isvall, gränsen för den j landsis, som anses upptaga hela Grönlands in: Säkert är åtminstone, att man öfverallt; der m: hittills framträngt, mött dess rand och att m: öfrerallt från de ofta mycket höga bergstoppar Vid kosten ser den småningbm md gå jen sti Hog höla fir 1565 för act ined sitt irusna täck 20arlust som hafvets våg, jemna berg och dal. Denna inlandsis besökes aldrig af grönländar: om ej jagtifvern någopgåpg lockar honom att äfve R detta farliga, af botienlösa afgrunder genor orsade gebit förfölja det flyende bytet Lån; blir det i alla fall icke, emedan inbyggarre, ka ske till följd af de olycksbhändelser, som under dana jagter ioträffat, närer en vidskeplig fördoi för denna de! af deres land; en fördom, somi vis mån öfvergått på de europeer, som en längre ti varit bosatte i landet. Endest tvenne allvarlig försök hafva derföre förut blifvit gjorda att fram tränga i landets inre. Det förs:å af en datisk kör man Lars Dalager, söm år 1751 fareokte på dåänn Testränga. Hill Crönlands från hKatvet otill näl5s östkust; och det andra af den bekant engelske alpklättraren Whymper, som år 1867 p uppdrag af Royal Society besökte denna del a Grönland. Hvardera måste dock snart vända, Dala ger till följd af brist på bränsle och emedan der skarpa isskorpan fullkomligt söndernött hans oc baos följeslagares skodon, efter det han unde: tvenne. dygn framträngt nära 2 mil på isfältet Whymper strax i början af sin färd, till följd af isens oländiga beskaffenhet; som ej medgaf an tändvidseh åf de händahspanh; imöd hvilka har ernade framtränga mot det inre. I fall någon rörelse icke egde rum i de ismas. sor, som upptaga Grönlands inre, så är det klart, att dess yta blefve jemn och oafbruten, som ytan af-en sandöken, cch någon svårighet att fram. tränga här skul:e derföre icke förefinnas, Men detta är icke fallet; inlandsisen rör sig, så ekenbart fast den än är, i det närmaste efter de lagar, mn reglera rörelsen hos vätskor, oafbrutet men pgsamt ööh på. olika ställen . med. om olika ha: jtig et tigt hafeet; fvarest den på Grönlands vest: BUSt Utfaller med åtskilliga stora isströmmar, mynnande i djupa, af höga berg omgifna hafsvikar eller så kallade iefjordar. En verklig vätska är isen dock icke, och denna ismassans rörelse ger derföre upphof till stora spriogor och klyftor, hvilkas bottenlösa afgrunder spärra vägen för vandrarn. Dessa springor måste naturligtvis. företrädesvis förekomma der, hvarest isens rörelse är starkast, d. Vv. 8. i trakten af de stora isströmmarne, hvaremot man på ett längre afstånd från dem hör kunna pårakpa eh tneta sprickfri terrähg Med anleding häraf valde den svenska expeditionen, för sitt försök att framtränga på inlandsisen, ett ställe till utgångspunkt, beläget så långtgom möjligt från de fjordar, der större massor af isberg skjuta ut från inlandsisen, nemligen den öster om Egedesminde på Grönlands NV.-kust djupt in i landet skjutande Aoleitsitvik-fjorden. Det smala kustlandet utgöres här al bergskullar, bildade af gneias och andra kristalliniska bergarter, emellan hvilka ofta ganska vidsträckta, af en sparsam vegetation knappast betäckta lerslätter utbreda sig. Bergskullarne äro likasom hos oss afrundade och flerestädes refflade, deras sidor beströdda med väldiga eratiska stenblock Allt visar att ismessan fordom utbredt sig äfven öfver denna nu isfria terräng, att gränsen för inlandsisen skridit tillbaka, och genom en erkel betäkting, för hvilken tiden ej medöilver mig att här redogöra, kan man med stor sannolikhet visa, att detta isens tillbakaskridande egt rum åtminstone under 30 till 40 tusen år, en tidsperiod, som så lång den än tyckes vara, dock he:t och hället infaller inom det allra senaste geologiska tidskiftet. Än behöfver man dock icke framtränga långt från fjordens botten mot det inre af landet förr än man möter en på en del ställen tvär, på andra afrundad isbrant, närmast kanten endast några hundrade fot bög, men stigande inåt till en början hastigt, längre fram långsamt tills den småningom förlorar sig i inlandets omätliga isfält. På andra ställen stupar inlandsisen med en tvårbrant afsats i någon af de otaliga små sjöar, af hvilka kastlandet är uppfyldt, eller i vikar af sjelfva fjorden. Stora iestycken falla bär under ftarkt dån och med åstsdkommande af farliga svallvågor ned från ivlandsisens kant, vissa tideri na massor, att hela den förut isfria fjorden inom ett eller par dygn blir spärrad af isblock. Geologerne begå i allmänhet ett misstag då de anse de schweiziska glaciererna för en fullständig bild i liten skala af Grönlands inlandsis eller af den inlandsis, som en gång betäckt hela norra Enropa. Den egentliga glacieren (skridjökeln) förhåller sig till inlandsisen, som en strid flod eller bäck till en vidsträckt lugn insjö. Medan glacieren är i ständig framåtskridande rörelse är inlandsisåns frusna vatten, liksom vattnet i en insjö. jemförelsevis stilla på de ställen, vär det genom isströmmarne mynnar ut i hafvet. År en dylik isström tillräckligt bred och fortgår den ötver en jemn terräng, der hafvets botten småningom utan några branta afsatser öfvergår i land, så bildar den en lodrätt afskuren, på ytan temligen jemn glacier, från hvilken visserligen tidtals stora isblock nedfalla, men som dock icke gifser upphof till några verkliga isberg. Dessa bilda sig der det utanför liggande hafvets djup är stort, strandafsatsen hög, isströmmen trång och inklämd mellan höga berg. Här är den korta skridjökel, som sammanbinder inlandsisens flera tusen fot öfver hafvet belägna yta med fjorden, snarlik en jättefors bildad af kolossala, oregelmessigt om hvarandra kastade isberg, som först efter att mårga gånger hafva blifvit omvältrade, styckade och åter hoplimmade eller hopisade, på vattnet för att sedan af hafsströmmarne föras till låogt sydligare nejder. Nästan öfverallt vid isvallens: fot brusa glacierelfvar fram dels genom hålor emellan isen och den underliggande berghällen, dels från djupa af vattnet utskurca klyftor och springor i ismassan. En dylik vid tillfället uttorkad klyfta användes för uppklättringen Närmast kusten var isen svärtad, men knappast betäckt af jord, samt här och der beströdd med kantiga, mindre stenar, hvilka dock icke uppträda i sådan mängd att de bilda några entliga morener — tvärtom denna för smärre glacierer så karakteristiska bildning, sakuas åtminstone i den af oss besökta delen af inlandeisen pästan fullständigt — ett för bedömande af glacialbildningarne i vårt land ej ovigtigt förhållande. Några hundrade alnar längre inåt blef isen ren och fullkomiigt fri från stenar, men samtidigt så ojemn, att det såg ut som om hela massan vore bildad af oregelmessigt om hvarandra kastade pframider och kammar af is, här ech der inneslutande smärre djupt liggande vattensamlingar, och någongång genomskurna af djupa och breda glacierremnor. Svårigheten att tränga fram bland detta kaos af isbranter var så stor, att en hel dagsmarsch måste användas på en bråkdel af en svensk mil. Läpvgre fram blet dock isens yta något jembare, ehuru fortfarande bildad af tätt hopgyttrade, en till två eiier tre alnar höga istufvor, äfven de ganska besvärliga för den tuvgt belastade fotvandraren, om ock ej i så hög grad gom den föregående terrängen. I stället var vägen här snart ; Fagdt på hvart 10:de eller 20:de steg genomsku-i: cen af bottenlösa klyftor, hvilka som oftast måste passeras antingen genom att hoppa öfver dem el-j: er genom ett försigtigt begagnande af de genomi vinterns stormar ötver afg:underna siagna iabrygtor. Äfven denna klyftrezion upphörde dock fängre ; ram på en höjd af 1000 fot öfver hafvet, för att i lå och då ehuru i mindre utsträckning återkom; LR Te KR oh