Aftonbladet – 11 maj 1871, sida 3

en utveckliogsperiod, då det låg en förfärlig mening i de nu blott föga betydande orden. Af sådane talesätt är dock intet nu så tidsenligt som det populära uttrycket: Stackars djefvulls ty det en gång så mäktiga och i sitt välde så fruktansväckande majestätet är i våra degar reduceradt til en stackars djefvul, som n är rödd dör. Doktor Faust kunde på tid icke visa honom pa dörren, osktadt all sin Philosophie, Jaristerie uvd Medicio,; men då fan i en nyare tid ville gifva sig i lag med en annan vetenskapsman, så gick det med honom som H. C. Örsted berättar i sina nyss utkomna bref: Då Cuvier var död försökta djefvulen att osrrå in honom i holvetet; men sllteom man kom när elden, fenn Cuvier mera betänklighet, och han förklarade siatligen, oaktadt djafvolens envishet, att han icke vilie. Då siukar jag dig., sade djefvalen; men au såg Cuvier gäckande på bonom från topp till tå och sade: -Nej, min gode man, du har horn i pannan och hofvar på fötterna, do kan icke äta kötto, och så måste djeivnlen loma at, Anekdoten är verkligen betydelsefall. Förnuftet slukar djofrulen, djefvulen icke förnuftet, ERA EN