Aftonbladet – 10 maj 1871, sida 3

hvarje år bättre gödslad, så att nu kunna vi i medelgoda år sälja på hvardera gården 30—40 tunnor spanmåäl, och nu delas ej brö det längre, som förr, och vi hålla dubbelt flera kreatur än förr, och alltid äro de i präktigt hull, ty äfven beteshagarne ha vi hunnit rödja upp, under det löfskogen också är frodig. Då vi kommo ombord på Augusta voro fruntimren der före oss. Kocken, derom på morgonen af den omtänksamme H— tillsagd, hade redan lärge haft kaffet färdigt, och kaffebordet var dukadt på däck. Hvarifrån har du fått den der gräddan, frågade H. Den hade frun. Hör do, munsjör, inföll gubben, skrattande, bärute bland skärgårdsallmogen finnas inga fruar, inga herrar och inga mamseller.n Sedan vi druckit kaffe sade vi ett bjeriligt farväl, och i solnedgången lade vi ut, hissade segel och styrde vår kosa mot hemmet. Styrman Frisk hade omvexlande ätit och sofvit i fjorton timmar, och trodde nu att han kunde hålla sig vaken hela natten. Tror du att der inne, H— pekade mot Stockholm, finnas rcånga hem, som i frid och förnöjsamhet kunna jemföras med det hem uti skärgården, som vi nyss ha besökt?, Då vi lade till vid Dockan fram på förmiddagen och jag skulle gå i land, sade H—: Hörpå, en sak till elut, Om du någon gång skulle beskrifva vår färd, så inga narin, förstår du. Bladet kan ju hitta dernot at en bändelse, och de gamla skulle kanske ej tycka om att komma i bladen. , Åkerstein ritar nr