Aftonbladet – 10 maj 1871, sida 3

kapp, och ju mera fodertillgången ökades, desto bättre kunde vi föda kreaturen, hvilkas afkastning växte. Vår äldste son har redan i sju år varit gift med grannens dotter, och de gamla ha tagit undantag, och vår äldsta dotter är gift med en bra bonde på —ö, en mil härifrån; men den andra sonen vi ha är hemma tills vi kunna bygga en liten undantagsstuga åt oss, hvarmed likväl hvarken han eller vi brådska, och vår yngsta dotter är förlofvad nu på femte året med en styrman på en BStockholmsbrigg; men de få ej gifta sig förr än han vill slå sig i ro härute i skärgården, och det dröjer väl änvu nägra är.e Nu gjorde vår värd ett uppebåll, och jag begagnade tillfället och frågade, om det ej hände ibland, att de begge gamla ätminstone som varit uti verlden, grepos af någon längtan att få veta hvad som bände i verlden. — aJojomen, svarade den gamle, och alldeles okunniga äro vi väl icke keller om det som sker. När någon af barnen äro i stan, så få de läsa Dagbladet af den som vi handla hos, och några böcker köpa de ibland också, ty alla äro vi begifma på läsning, förstås, och mest om vinteraftnarne, då gumman min läger högt, medan vi andra binda på strömmingsgarnen, fastän det numera går lite fobbligt för mig. Då middagen ännu icke var färdig, föreslog vår värd att vi skulle besöka de unga i granngården.. Vi mottogos der lika hjertligt, gom hos de garcla. Mannen var ep högväxt karl med frimodigt väsende, så vanligt hos skärgårdsfolket, men men såg att förä!drarnes mera bildade skick öfverflyttats på alla bsroen. Hos de unga var lita fint som hos de gamla, men lika tarfligt. På en hylia voro dl kibeln äfven några andra böcker uppställda. Att dv flitigt begagnats var