Aftonbladet – 10 maj 1871, sida 3

den undveko vi derföre. Barnen växte till och de började äfven bli nyttiga, men att hälla dem i någon skola var oss omöjligt. Vi måste derföre sjelfva undervisa dem, i det lilla vi kunde, och jag kan ej beskrifva huru det smärtade oss att undervisningen blef ofaliständig; men vi bemödade oss att göra dem till rättrådiga menniskor och dugliga arbetare och det har Gudske lof lyckats. De första femton åren här voro för oss ofta så bekymmersamma, att jag sedan måpga gånger förvånat mig att vi ej dukade under. Vi drabbades af så svåra missväxtår, att när vi erlagt tionden, sålt spanmäl till skatterna och aflsgt det nödvändiga vårutsädet, blet det magra brödet en läckerhet, som min gumims och jag vid många mål måste försaka, på det att barnen och tjenernae skulie få lite mers, och potatesen utdeiades styckevis. Strömmingsfisket slår alltid ojemnt till och fiskredskapens underhåll är ganska dyrt; men sjön är dock en god visthusbod. Det är en fördom, atti dåliga spanmålsår, är sjön gifmildare, men i den tördomen ligger dock en förhoppning, m håller modet uppe. Vår ställning förittrades emeilertid sedan barnen växte till, ty de blefvo alla präktiga arbetare, och våra begge döttrar blefvo i alla insysslor lika skickliga som modren; de fruktade ej att med bröderne gå ut på sjön i två båtar, då fisket var som bäst. Härute, der alla föra ett isoleradt lif, tvingas man att verketälla sllt arbete sjelf, och många arbeten, som på fasta landet utföras af handtverkare, bli här husslöjd. Alt måste afse den minsta möjliga pensingutgft, och att allt, som kan afyttras, förvandiss i pengar. Vår granve såg huru det arbete, som jag nedlade på jorden, lönade sig, och så följde han mitt exempel, Vi odlade upp. jord i