Aftonbladet – 10 maj 1871, sida 3

ligen -beveka sig att gå vår önskan tillmötes. Min far, gom var komminister i — hade ej råd hålla mig mer än en kort tid i skolan, innan jag sattes i handel. Åren gingo så undan, och när jag läst, som det den tden bette, och slitit grufveligt illa, som vsi1 den tidenz sed, så sjuknade min principal och jag skötte handeln så bra, att jag efter några års förlopp fick öfvertaga den på t-mligen bi!liga vilkor. Jag gifte mig med dottern till komministern i grannsocknen der ute, och det var min. lycka. Vi arbetade kegge och efter några år hade jag mitt lager skuldfritt. Pinogstdagen 1830 skulle också vi skaffa oss lite nöje och togo en roddbåt för att tillbrioga dagen i det gröna på Stora Essingen. Medan vi vistades der, utbröt eld i öfra våningen af det hus der vi bodde och inom några timmar var det gamla trähuset lagdt i aska. Mitt handelslager blef lågornas rof och det enda som räddades var lite husgeråd, som dock mest förstördes under bergninogen. Vi hade lemnat vårt hem temligen välbergade, och återvände med fyra små barn fattiga, ty på den tiden fanns icke, som nu, brandförsäkrivgsinrättningar på billiga vilkor. Hos en af graonarne fingo vi ram de första dagarne, och jag lyckades få kondition hos en annan köpman, som hade sin bod i det hus, som då egdes af H:s far. Ty att ånyo öppna handel för egen räkning utan alla tillgångar vågade vi ej. Två bekymmersamma år förflöto, och jag hade visst fört under i armodet, om ej min hustru bålit också mitt mod uppe Då ljusnade det lite för oss. Min bustru hade en banlös farbror, som var enkliog; ban hade varit skeppare och rådde om den här gården På hvilken han dock med mycken svåriget kunde föda sig. Han dog och vi vor