Aftonbladet – 10 maj 1871, sida 2

Ett hem i Stockholms skärgård. Af M. Min ungdomsrvän, revisor H., bor på söder, i samma hus der han för gextioett år sedan föddes, och der ban sannolikt äfven kommer att suta sin lefnad. Hans far var sjökapten, men hans son blef nolens-volens skrifvare, hvilket fadren arsåg vara ett vida tryggare yrke än sjömannens. Gubben H. var ombord på sitt förande fartyg och hemma i sitt hus en barsk man, som gjorde sig åtlydd, och sonen fick ej följa sin böjelse att gå till sjös. När han ändtiigen blef sin egen herre, ester fadreng död, var han redan trettio är, hade redan ett tiotal af år varit anställd i ett par verk, och då var det ju för sent att bli sjöman. Men då ännu ett tiotal af år gått, så ärfde han en slägtinge och blef nu sä oberoende att han tog afsked. Då återkom plörsligt hans gamla längtan fill sjön, och efter mogen öfverläggning — ty med åren hade H. blifvit en mycket betänksam man — köpte han en vacker segelbåt, hvilken han uppkallade efter den, för hvilken han ailtför länge svärmat i tysthet, t när han ändtligen srep sig an och friade till sin älskade Avgusta, så hade hon en vecka förat mottagit en annans frieri. Med sin Augusta, — segelbåten — hal han sedan hvarje sommar i många år gjord utfärder i skärgården och i Mälaren och de torde vara svärt ait uppgifva nägot vackert anläggningsställe som revisor H. icke besök med sin Angusta, hvilket tmellertid äfven åldrats, men derföre .ett par gånger blifvit ombyggd, flera gåcger grundligt reparerad, och ären god seglare, mycket beqvämt inredd. HE: adtager hvarje vår en skicklig sjö