undfägnades, tilhrådde osz, om vi ville se något ogrufligt vackert. att icke taga den vanliga leden till Furusund, utan styra i mera I vestlig riktning förbi Granön in i WombI fjärden och gä igenom det smala sundet mellan Yxlan och Blidö. Vi följde bans råd, och en herrligare natur, belyst af den ståtliga solnedgåogen, har jag icka kunnat föreställa mig, minst ute i skärgården, hvilken här, olika den på vestra kusten, är rik på jer och holmar gom alla äro bevuxna, väl icke med hög, men dock med löfrik skog, hvilken utplånar den dystra ödsligheten som annars de kala, afsligade gravitbällarne alltid åstadkommer. Natten ver så herrlig att vi icke ville gå till hvila utan sutto uppe på däck under det att Augusta med väl fyllda segel hoppade fram öfver böljorna, Vi enlöpte ej Furusund, utan gingo förbi Gräskö just som solen åter gick upr. Men kort derefter började den goda brisen, som vi hela tiden baft, att minskas och snart skred Augusta så långsamt framåt; att vi blefvo sömniga. Du kan — sade H. till vår styrman, sätta kureen få Rödlöga. och om vi komma dit väcka oss; men se så till att Petter har godt kaffe i ordvirg åt 0ss Det dröjde ej länge förrän H. och jag hade insomnat på de välordnade sofforna nere i den lilla komfortabla salongen. Klockan var två på eftermiddagen, då Petter kom in, Vinden bade frickat upp under det vi sofvit, och det berodde ru på H. om vi skulle lögga till vid Svarteller Rödlöra. Den frågan tål att fänka rån, sede H. — Laga du i ordning kaffe och mat åt oss på däck, så få vi kanske en god ingifvelse. — En sådan fick H. plötsligt under måltiden. Hör du Frisk — så hette vår styrman — hittar du in i — skärgård (namnet uteslutör