Aftonbladet – 10 maj 1871, sida 2

man för att sköta Augusta cch en pojke, som göres till kock, ty H. bar samma svsghet som andra gamla uvgkarlar, han vill alltid må väl och iåta passa upp sig väl. Både besättningen cch en liten spacsk pudel — Fido — som från sjöfartens början och till dess slut benämnes skeppsbunden, må alldeles förträffligt, och deras sysselsättning både på sjön och i land är i intet afseende mödosamt. I somras fick jag en dag besök af min gamle vän. Hans friska hy, hans fyllighet och hans glada lynne vitnade om denna ovärderliga själens belsa, som af så ytterst få åtnjutes. Han har aldrig eftersträfvat ens att bli stadsfollmäktig. Vill du, sade han, följa med mig utåt skärgården på några dagar? Det skall friska upp dig, gamle penniäktare. Möt mig i morgon klockan precist åtta vid Dockan, så ligger jag der med Avgusta, väl provianferad för en vecka. Jag mottog hans anbud med nöje, men bså att resan icke skulle räcka mer än några dagar. Förstår., sade H. skrattande, pencan får ej hvila längre, skall skrifva i politik och sådant kreffs. Sö ja, ske din vilja då. På utsatt tid mötte jag H., iklädd sjömansdrägt, väntande, och snart styrde vi med god vind segelleden utåt, förbi alla de vac ra sommarnöjena, förbi Wexbolm, södra och vorra Ljosterön. Vi lade till vid en liten) brygga vid Siarön, der en gawmal gubbe, Råkan, tog emot oss och välkomnade H. Jag kände igen Augusta längt ute, och. fandrade just om inte revisern skulle lägga. till här., sade gamle Håkan så trobjertligt Middagen hade redan en timma varit färdig, kocken, Petter, hade ansträngt sig för att visa sin skicklighet, och vi erkände den också praktiskt. Gamle Håkan, som äfven